Varm luft
Ibland spelar det ingen roll att man förlorar en jacka på vägen till skolan.
Eller att man har mkt skolarbete att göra.
Eller alla onödiga saker som man annars går och tänker på.
Eller jobbiga känslor man bara inte kan låta bli att dra fram för att plåga sig själv litegrann.
Men ibland skiner solen, knopparna slår ut på träden, en vän kommer och hälsar på inom en snar framtid, sommaren börjar att komma och allting känns helt enkelt väldigt okej.
Det gillar jag.
Stopp ett tag.
Vart är världen påväg?
Det går inte en dag utan att jag förvånas över saker som händer i min omgivning, eller "långt" borta.
Vårt jordklot är så litet, så himla litet! Vi lever här, massa apliknande varelser med märkeskläder, skitiga kläder, eller inga kläder alls...
Ibland är allt så orättvist att jag blir riktigt arg, jag vill att vi gör något, jag vill göra nåt!
Tidningarna skriver om våldtäkter, det genetiskt framtagna barnet vars uppgift är att hjälpa sitt döende syskon, krig och svält...och isbjörnar som drunknar.
Känslan: varför finns vi?, dyker upp då och då.
"Jag vill inte leva på jorden om 200 år."
Miljön förstörs, med en rasande fart.
Vi verkar aldrig kunna låta bli att kriga, döda oskyldiga och "skyldiga" människor.
Vi leker Gud, flyttar på gränserna.
Vi går mot en väldigt obehaglig framtid, som antagligen kommer vara fullt normal när tiden väl har kommit tid.
Men jag vet inte om jag vill att "normal" ska innebära svält, torka, översvämningar och andra naturkatastrofer...epidemier, överfyllda sjukhus, överbefolkning eller massdöd. Ett antal atombomber och hela jordens befolkning är ett minne blott, för dem som lyckats att fly till andra planeter.
Vi klarar inte av att förvalta denna jord, frågan är om vi människor någonsin skulle kunna bo i ett paradis utan att förstöra allt fint och värdefullt runt omkring oss.
Det sägs att man ska leva i nuet.
"Lev livet som om det inte kommer någon morgondag."
Jag tycker hellre att vi ska leva för en bättre morgondag, hålla oss friska, stanna upp och tänka efter, sluta vara så sjukligt egoistiska (om vi någonsin kommer kunna det).
Jag har ONT I MAGEN.
Det kanske är för mkt skit i världen, för att vi ska orka med att börja i en ände.
Jag vill göra något, vad ska jag göra??
Vad ska vi göra?
"Skänka pengar till välgörenhet." hmm...alltså öka klyftorna mellan de rika och de fattiga? För vem tror ni får pengarna som skänks?
Jag kanske bara ska resonera lite mer som de flesta andra: äsch det är inte vi som får ta skiten!
På så sätt slipper jag engagera mig i en värld som vi har tappat hoppet om att ändra på.
Eller?
Vilken dag ;)
Lite smått snopen inser jag då att jag inte behövt kliva upp sååå tidigt.
Jag och Matilda (hon skulle också vaccinera sig), gick från stan bort till skolan. Det blev inte en dålig promenad och vi blev rätt svettiga efter den bergsklättringen. Men det är skoj att se fina ställen i Göteborg som man aldrig sett förut :)
Iaf...vi kom till slut fram till skolan och satte oss och pluggade på studietorget.
Överhuvudtaget känns det rätt bra, skolarbetet alltså. Det är inte ofta man känner sig som att man ligger i fas med planeringen. Visserligen är det väldigt mkt kvar att göra, men ändå ^^
Efter pluggförmiddagen gick jag hem genom slottsskogen, bytte till lite mer oömma kläder och började meka lite med min cykel. Bakdäcket har antingen punktering eller så är det nåt fel på ventilen. Efter en stund var bakhjulet bortmonterad och jag skruvade loss ventilen...å insåg plötsligt: va faaan!
Jag har ju ingen CYKELPUMP haha, hur ska jag då kunna kolla vad det är för fel på cykeln?
Lite smått snopen börjar jag då fundera på om jag orkar gå ändå in till stan (mitt spårvagnskort har precis gått ut)...men tänker, äscha jag lånar en pump och fortsätter med cykel-reparationen imorrn istället.
Hurtig som jag kände mig, tänkte jag: nu ska jag ut å springa/jogga.
Det var väldigt väldigt länge sen jag sprang sist, men det gick förvånansvärt bra :) Jag joggade runt slottsskogen, enligt eniro ungefär 4.3 km...å jag stannade inte en gång *stolt*
Så det har varit en bra dag, nu funderar jag på att stänga ner datorn, tända lite ljus och läsa lite.
Det åskar ute just nu, och regnet öser ner utanför fönstret.
Mysigt :)
Bad day
Walking alone
Dreaming alone
Eyes burning
No reason for crying
Why am I feeling stupid things?
Just put me down on the ground and tell me that I'm silly
Am I naive?
Is it because I'm young?
Or because I haven't had a tough childhood?
I shouldn't be complaining
I have no reason for dreaming nightmares.
No reason for putting on sad music on the music player,
closing my eyes
and holding my breath.
I don't need an explanation,
who am I convincing?
Sometimes it just hurts,
and I don't feel like smiling.
Tomorrow is a new day.
Syns i ögonen
Det är lite svårt att beskriva känslan jag har i magen just nu.
Jag är glad.
Det skiner inom mig och jag trivs verkligen härnere i Göteborg,
speciellt en solig dag som denna.
Samtidigt känns det lite ledsamt,
för att någon i min närhet har det lite jobbigt just nu.
Veckan som kommer blir nog lite trist,
men jag hoppas att allt löser sig.
Min pappa brukar säga att allt syns i ögonen.
Det går inte att dölja glädje, sorg, besvikelse, nyfikenhet osv..
Ögonen säger så mycket mer än ord,
uttrycker så mycket mer.
Men det är inte så lätt att se nyanserna på djupet.
Jag påverkas ganska mycket av min omgivning.
Något som jag verkligen blir glad av,
är att se någon annans ögon lysa av glädje.
Men när någon är ledsen, har jag väldigt svårt att inte dras med.
En vän sa till mig en gång, att jag sprider lycka omkring mig.
Att jag genom att vara glad, gör andra glada.
Det värmer.
Dagens avslutande ord:
"Våga bjuda på dig själv och möt världen med ett leende."
Gömd bakom
Är det bara jag som inte är rädd för förändring?
Varför vara rädd för att lära känna nya människor?
Varför krypa in i ett tryggt hörn och stanna där livet ut?
Varför undvika svårigheter, det är ju då man utvecklas?
Varför inte bara satsa, ta steget, leva livet, våga göra något man tror på, följa något man känner?
Stanna upp.
Se dig omkring...och gör det med öppna ögon istället för att blunda.
Vitsippor i en grön vas
Usch vad dålig jag har varit på att uppdatera min blogg nu känner jag.
Men vad ska man göra, har varit lite hektiskt me allt på sistone.
Påsken är förbi och jag har faktiskt varit hemhemma för första ggn sen jag flyttade hit ner!
Påskhelgen var en hektisk helg med mkt reseplanerande hit och dit. Det började med att jag hade svårt att ta mig hem till Änderåsen. (Jag hade förstås inte bokat någon resa och det var inte lätt att hitta någon ledig plats i påsk-kaoset.)
Till slut fick jag tag på en biljett som gick 6 på morgonen på tordagen från Göteborg. Jag tog lite fel på tiden och kom till centralstationen en hel timma för tidigt :S
Jag kom fram till Änderåsen på eftermiddagen, tänkte överraska mamma med att komma tidigt (hade sagt att jag skulle komma hem jätteSENT).
För att hon inte skulle se mig komma så tog jag en annan väg, och det hela slutade med att jag halkade i backen ner till huset och gled med jeansen i renskit, vilken entré! hahaha
Fredagen var en innehållsrik dag! Jag lekte elektriker och kopplade ihop lite kablar som gått av, sedan var jag ute i ladan och hälsade på årets 2 första nyfödda lammungar...sååå söta!
Sedan var det dags att planera resan till sälen, där pappa och syrran befann sig. Inte speciellt lätt det heller, men det slutade med att brorsan lovade att skjutsa mig.
Klemens missade tåget från västerås, men jag fick iaf träffa de övriga 4 familjemedlemmarna.
På kvällen var jag på TV, satt i publiken i postkodmiljonären ;) Fick en del förvånade sms av vänner och bekanta som sett mig sitta strax bakom Rickard Sjöberg hihi
Lagade middag med kyckling och ris, och deklarationen blev ivägskickad, så man kan tala om en innehållsrik dag!
Lördag morgon åkte jag till Sälen och åkte slalomskidor hela dagen, fick en "fin" solbränna i ansiktet (var med andra ord illröd i ansiktet med ljusa märken efter mössan)
Även söndag blev en skidåkar-dag. Det var toppenväder med solsken och blå himmel hela helgen, underbart!
Det var visserligen inte världens bästa skidföre på söndagen eftersom all sol gjorde att snön nästan klibbade fast vid skidorna, men det var ändå underbart :D :D
Det dumma var ju att jag hela tiden fick ha den kommande tentan i huvudet (tentan var på tisdagen efter påskhelgen), så det var en hel del plugg att ta tag i.
Hemresan ner till Göteborg blev aningens problematiskt, fanns förstås inga tågbiljetter alls.
Jag övervägde att lifta ner, men till slut löste det sig med att pappa fick köra en bit med bil, och jag klev sedan bara på ett tåg söderut och hoppades att det skulle finnas någon sittplats.
Första delresan kostade 60 kr, och andra delresan var det så sjukt mkt folk som åkte...så att när konduktören (efter halva resan) kom fram och frågade efter biljetten, och jag sa att jag skulle betala kontant...så sa hon att hon skulle återkomma.
Men jag såg henne inge mer, och åkte därför i princip nästan helt gratis ner till Gbg ;) hehe ibland har man flyt!
Finns mer att berätta om, men jag får ta det en annan gång!
Nu ska jag till slottsskogen och kasta frisbee i solskenet, med mina inneboende =)
Wiiieee!
Min första tenta på universitetsnivå någonsin ;)
Kursen: Introduktion till omvårdnad är härmed helt avklarad. Nu är de två första kurserna i utbildningen klara :)
Känns så skönt, en lättnad!
Trodde faktiskt inte att jag skulle fixa det, men joo!
*happy*
Vårbal!
Det blev iaf så, lite hårnålar och ett klänningsköp senare...att jag den 3:e april småstressad åkte spårvagn hem från skolan. Föreläsningarna slutade 13 och balen skulle reeeeeedan börja 17!
Mitt expert-team: Karin och Malin, som skulle hjälpa mig me frisyr och smink kom efter en stund (åt mat först) och det var dags för trolleriet ;)
Ett antal timmar senare (lägg märke till när balen börja) så var allting klart och jag åkte med spårvagnen in mot gamlestaden, kviberg, där balen skulle vara.
Klänningen skulle jag ta på mig i en närliggande lägenhet och tiden tickade fort iväg så jag kom lite sent!
Sebastian, min baldejt, hade klätt upp sig stiligt i frack...dresskoden var frack och långklänning :)
Vi anlände till balen, jag hälsade på ett antal av sebastians vänner (och kommer förstås knappt ihåg en enda).
Vi tog varsin fördrink och minglade.
Sedan berättade M-Sex (de som ordnat balen), att vi egentligen inte skulle vara i gamlestan på bal...utan vi skulle åka med bussar till ett hemligt ställe!
Vi klev in i bussarna och åkte långt ut från Göteborg, mot lilla Edet och Vänersborg tror jag.
Resmålet var Thorskogs slott.
Vi klev ur bussarna och gick längs en gång kantad med marschaller: Vid slottets ingång stod det två fanbärare.
Balen var hur fin som helst, vi satt i en stor sal och åt 3-rätters middag med vin och champagne. Några höll tal, och vi hade även lite underhållning med charader (vårt bord fick flest rätt). Efter det gick vi ut på slottsgården och sjöng: Stad i ljus. Det var riktigt mysigt att stå där, härlig stämning!
Sedan blev det kaffepaus och mingel, tills valsen började.
Sebastian hade tränat på vals någon dag innan och det gick galant (förutom att det var lite trångt på dansgolvet).
Vi dansade runt i en jättefin sal på slottet, tills det var dags att åka tillbaka med bussarna in mot stan.
3:e resmålet var ett ställe på avenyn, nu minns jag inte precis vad det hette men men :P
Dock stannade jag/vi inte så länge där, kändes inte riktigt som om man var klädd för party på en nattklubb....i en tight långklänning eller varm frack.
Jag hade tänkt att byta om innan jag åkte hem med spårvagnen, men jag orkade inte. Det var ju en upplevelse i sig att åka spårvagn med balklänning haha :P
När jag kom hem fick jag be en av mina inneboende med hjälp att få ur alla 1000 hårnålar som höll uppe balfrisyren, det var tur att han var vaken annars hade det inte varit lätt :P
Lite film, en dusch och en fika senare, var det dags att sova! Gissa vad klockan var? haha
Det blev en underbar kväll och en annorlunda upplevelse som man sent kommer att glömma!
Har ännu ingen bild från själva balen när jag har klänningen på, men det kommer!
Såhär såg jag iaf ut i håret:
Angel
The wind is blowing outside
making me feel cold
A smile is wandering through the walls
leaving me confused and sad
but happy deep inside
The sound of music is spreading like waves in the silent air,
and I dream about a beautiful forest
Come run with me,
feel the ground touch your bare feet
and imagine my hair flying wild in the sky
Hold my hand and close your eyes
Don't turn around,
there's no point of looking back
Just keep running
Not like you're being haunted by your shadow,
run like you're trying to catch the life ahead of you
It's me and you now, on our way together.
Listen to the music in the wind
Just listen
