Oväntat!
En ljummande känsla i fötterna. Dagen avklarad!
Jag har jobbat idag (9-18). Mitt första pass sedan jag slutade sommarschemat. Ärligt talat...så var jag nästan lite nervös innan jag åkte till jobbet. Jag hade en känsla av osäkerhet, Jag visste inte vad jag skulle möta, var faktiskt lite nervös..
Efter första skolveckan efter sommaren, med långa heldagar och långa föreläsningar, så kände jag inte att jag skulle orka med för mkt besvärligheter på jobbet.
Jag kom dit och fick höra att jag skulle vara själv mellan 14-18, eftersom den andra personen jag skulle jobba med var upptagen med en av de boende och sedan möte med chefen. Okej tänkte jag, det går väl bra sålänge det är lugnt?
Sen hände det.
Jag får höra detta av en av de boende: Jag tycker om dig. Välkommen.
Jag höll nästan på att ramla av stolen, det var så himla härligt bara. Svårt att förklara för någon som inte vet den bakomliggande situationen, men det var ord som uppskattades väldigt eftersom jag inte fått höra mkt sånt under mina veckor i sommar. Det är klart att jag vet att man självklart ska ta allt med en nypa salt, även de fina orden, men det var ändå en liten lättnad inombords.
Det gick allmänt bra på jobbet, jag fick mkt gjort och allt flöt på :)
Tiden sprang iväg och helt plötsligt kom min jobbarkompis tillbaka och jag hade inte längre själv hela ansvaret. Dagen var avklarad och nu jag känner mig nöjd :) hihi
Jovisst
Vad tror ni om detta?
Jag skulle kunna sitta här och skriva en dikt om livet - hur komplicerat allt är, alla problem och hinder på vägen. Hur man jämt komplicerar saker och ting, tänker för mkt. Varför vissa människor råkar ut för mer ont än andra osv osv...
Men lite mer såhär känner jag idag:
Varför inte leva lite mer efter begreppet skitsamma - det löser sig!
Har jag fel?
En skoldag
Min bläckpenna har jobbat hårt och min almanacka har blivit alltmer fullklottrad med saker att göra under terminen. Ord som färdighetsträning, läkemedelsberäkning, farmakokinetik, ergonomi, entoral sondsättning, sugbehandling, injektioner, venkateter, VFU, CVK, subkutan venport, etik, sociokultur, sår och kompressionsbehandling osv osv.
Vissa av dessa ord ger nästan en liten tendens till rysning någonstans långt bak i ryggen. Detta är saker jag kommer att lära mig, saker som sedan ligger på mitt ansvar att kunna utföra på ett säkert sätt.
Spännande.
Idag har det varit en lite märklig men ganska bra dag. På förmiddagen hade vi en föreläsning av en läkare, en väldigt skämtsam sådan faktiskt ;) Vi fick en bunt papper med en massa termer och ord på, och jag är mkt tacksam över att vi inte hade en sån där gammal tråkig tant med samma röstläge hela tiden, som föreläsare. Det hade inte funkat speciellt bra. Denna föreläsare höll dom flesta vakna trots tråkigt ämne, bra gjort!
På eftermiddagen var det inte fullt lika intressant. Ämnet var näringslära, vilket iofs är ett intressant ämne...men grejen är att mycket är intressant dom första gångerna man hör om det. Men detta ämne kändes bara så väldigt uttjatat, och jag kände inte att det gav mig speciellt mkt att sitta där på föreläsningen och halvsova. Smart nog hade föreläsaren sagt att vi skulle få reda på gruppindelningarna under lektionen, dom grupper vi kommer att ha under hela terminen. Det blev i princip den enda anledningen att stanna kvar och lyssna...men till slut gav jag upp. Senare fick jag höra att resultatet på gruppindelningarna inte skulle komma förren imorrn bitti iaf.
Jag mådde inte på topp heller. Lite smått illamående och trött. Så jag åkte hem med spårvagnen och kastade mig på sängen och sov några timmar. Klockan 18 drog jag till Café Hängmattan och Katjas födelsedagsfirande. Det var trevligt, god mat och trevligt folk :) Efter att dom stängde caféet och folk började åka bortöver, så gick jag och handlade lite mat och gick sedan hem.
Imorgon väntar en ny heldag med föreläsningar.
Kursstart
Varför blir det då ändå samma sak jämt?
Idag har vi haft kurstart på andra terminen på sjuksköterskeprogrammet. Det känns ganska sådär vanligt ändå. Det vore en lögn att påstå att man ändå inte har byggt upp lite förväntningar. Den där nya energin efter sommaren ni vet.
Men...hur kommer det sig då att man sitter där på föreläsningen, sneglar på klockan. Tänker att känslan är ganska mycket densamma som när man kände smaken av sommaren och längtade ut till livet. Bara det att nu har man en, eller t.o.m. två terminer framför sig. Det väntar mycket jobb.
Samtidigt har det varit roligt att träffa alla klasskompisar igen. Det ÄR ändå inte samma känsla som det var innan sommaren. Alla har sommaren 2009 bakom sig, smått solbruna trots ganska dåligt väder. Många har intressanta upplevelser och spännande sommarjobb att berätta om. Många har antagligen samma känsla av förväntan inför denna termin. Vi är ändå på samma resa, en bunt av människor samlade för ett gemensamt mål: att bli sjuksköterskor!
Jag hoppas att jag hittar studiemotivationen snart. Att jag börjar med min planerade självdisciplin (mycket förväntningar som sagt). Det kommer antagligen bli en händelserik höst, med både mycket plugg och mycket roligheter. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och göra rätt prioriteringar!
Det blir nog bra.
Att vara kluven
Som om man någonsin skulle kunna bestämma över sina känslor.
Som om man någonsin kunde välja att tycka om någon - eller att inte tycka om.
Det mesta faller ner på ordet ingen gillar eller vill bli förknippad med,
men som många omedvetet eller medvetet använder sig av:
förnekelse...
Förnekelsen ger en falsk känsla av säkerhet, trygghet.
Den skapar en mjuk låtsasvärld där saker och ting helt enkelt inte gör lika ont.
Alla människor har ett behov av närhet.
Ständigt sker detta sökande av kärlek, trygghet, värme.
Det behöver inte alls innebära sökande efter ett förhållande.
Ofta är det samhällets krav, viljan att passa in, ha en titel.
Men behovet av närhet kommer man inte undan.
Det finns där, som en drog, som en drivkraft.
Ibland är det svårt att tyda ens känslor.
Men ingen vill väl vara ensam?
Back on track!
Jag sitter här och chockeras över hur fort denna sommar har gått, imorgon börjar skolan igen. Jag får väl erkänna att jag nog varje år, just vid den här tiden, har samma tanke. Oj, är det dags nu redan? Men sommaren då?
Samtidigt som jag ändå har en ganska nöjd känsla i magen. Sommarjobbet är avklarat, jag överlevde :P Det är väl där all tid har försvunnit; på jobbet. Men spännande och intressant har det varit, verkligen! Det blir en erfarenhet att ta med sig i bagaget inför kommande utmaningar framöver. Ibland önskar man att man inte hade tystnadsplikt, att man fick berätta om alla äventyr, intressanta synvinklar, dilemmor och tankar som jobbet har fört med sig. Det är konstigt att man, trots att man ibland kommit hem med diverse rivmärken och blåmärken, ändå har trivts. Lärt sig vikten av att känna sig trygg i sig själv och de beslut man fattar. Se människan bakom handlingarna.
Vi får se hur jag gör nästa sommar, om jag vill jobba där igen eller om jag vill prova något nytt? Jag kommer iaf, om jag har förstått det rätt, ha titeln undersköterska till sommaren, efter 1.5 år på sjuksköterskeutbildningen. Vilket öppnar många fler dörrar ut i arbetslivet. :)
Men jobbet har inte varit allt i sommar. Jag har ju hunnit med en del roligheter också!
Jag har ju redan berättat om första delen av sommaren, Bovallstrand och hemresan osv. Juli har mest bestått av jobb faktiskt. Jag har i princip bara kommit hem för att sova och sen har det varit dags att åka till jobbet igen.
29:e juli kom Martina och Andreas på besök i Göteborg :) Skoj! Vi var på Liseberg för första gången. Det var läskigt ojojoj, men roligt på samma gång. Vi åkte Balder, Kanonen, Jukebox, Lisebergsbanan och Radiobilarna. Efteråt var vi på Kelly's en sväng. Dagen efter hade vi funderat på att åka ut till skärgården, men eftersom det regnade så blev det en shoppingdag istället! Vi gick runt i Nordstan och Kompassen, åt texmex-buffé på en restaurang..mums! Sedan blev det dags för dom att åka hemåt igen :( och dags för mig att ladda om inför fler jobbpass!
Har faktiskt inte träffat så många av mina klasskompisar under sommaren, men var bl.a. ute på långpromenad med Matilda. Vi gick över Älvsborgsbron, längs hisingen och tillbaka över Götaälvbron. Mitt på bron började det spöregna så vi tog spårvagnen från Brunnsparken till Stigbergstorget, käkade pizza och kollade sedan lite på film :)
I början av augusti var jag på filmkväll med Malena i Partille, trevligt! Jag har även varit ute på Geocaching i Majorna med Jonas och Martina. Kortfattat så gick det ut på att leta små gömda skatter med hjälp av GPS och ledtrådar. Hade aldrig hört talas om begreppet innan, men det finns tydligen över hela världen!
11-16 augusti var det Göteborgs kulturkalas. 11:e var sista jobbarpasset på schemat, så min lilla sommarsemester fick en fin inledning. Under veckan hann jag med både det ena och det andra. Lyssnat på Apocalyptica, Hello Saferide, BWO, Lili & Sussie, Pauline, Petter och Europe. Tittat på lite gatu-underhållare, akrobatik och trolleri. Även lärt mig grundstegen i gammeldans :) haha skoj!
På onsdagen var jag på Chalmers: Zaloonen & Hubben. Det var skoj, men när jag skulle hem på natten så spöregnade det. Jag gick vilse på Chalmersområdet, mobilen dog, inga spårvagnar eller bussar gick hemåt....så jag fick gå hela vägen hem i spöregnet, drygt 6 km.. :( Det var en trött, genomblöt och förstörd Selina som kom hem. Menmen...tur ändå att man bor så nära att man KAN gå hem om man måste.
På lördagen den 15:e aug så åkte jag till Lindholmen och hälsade på Staffan, Karin, Emma och Bure. Vi åkte senare in till Kelly's där jag även träffade Erik, Oscar, Jon, Emelie och Malin. Roligt! :)
Den 17:e aug åkte jag hemhem till Dalarna. Det blev en skön vecka med lite lantlig semester. Dock rätt mkt att fixa inför veckan därpå, med djurmatare och vattning av växter, Eftersom mamma skulle upp till Jämtland.
Klemens kom upp från Västerås och jag träffade även Nils-Marcus. Han fyllde 27 år den 16:e så vi firade honom i efterskott på fredagen. På lördag (igår) åkte jag tillbaka till Göteborg och nu sitter jag här och skriver...
Övrigt som hänt under sommaren är att Martina och Andreas förlovat sig, 14 augusti :) så himla roligt, grattis till er!
Känns även väldigt skoj att Martina ska börja plugga härnere till hösten! *längtar*
Tack för denna sommar! Imorgon börjar höstens äventyr!
Yeeeehaaaaaa here we go! :)
