Första dagen på mitt nya liv

Lite smått yoghurtmätt sitter jag här vid datorn och tänker över hur dagen har varit...


Den började iaf med att jag lite småförsenad men ändå i tid, klev på 3:ans spårvagn mot Marklandsgatan. Klockan var 14 minuter över 9 och egentligen stod jag på "fel" hållplats (fanns faktiskt en hållplats närmare).
Bytet skedde vid Marklandsgatan och jag kände mig nästan lite väl onödig som tog spårvagnen runt området istället för att cykla eller gå rätt igenom slottsskogen istället (kanske 2 km, max).
Som tur var hade jag cyklat och spanat in området där skolan låg, redan för någon dag sedan...och hade därför faktiskt rätt bra koll (!) över hur jag skulle gå för att hitta till rätt byggnad från spårvagnshållplatsen.

Efter att ha plaskat runt i snöregn-pölarna med mina ej-vinterskor, så kom jag till slut fram till byggnaden.
Kände mig lite blöt om fötterna, men förväntansfull över hur dagen skulle se ut och hur klassen skulle vara :)
Jag kom till en stor väntsal utanför salen där vi skulle vara...därinne stod det massa massa massa människor, mest tjejer, och väntade.
Det var en speciell känsla...så många människor, som alla har tänkt att bli sjuksköterskor...å inte en enda själ känner jag :P
Sen gick vi in och satte oss i salen, å vi fick i princip klättra på varandra för att komma fram! :P


Dagen gick ganska fort, men det märktes att det var ett tag sedan jag suttit på en lektion, för man blev rätt rastlös efter ett kort tag. Efter ett stund tog vi en bensträckare och alla hämtade en hel bunt med papper och broschyrer som var och en skulle läsa igenom.
Det var mkt information som sköljdes över en och mkt intryck på en och samma gång.
När det blev lunch så fick vi en varsin lunchbaguette och saft. Jag pratade med några som var ifrån Göteborgstrakten, som bodde hemma hos föräldrarna och pendlade till skolan! :P

Efter lunch kom det in ett gäng klädda i vita overaller med texten HäVSex på. Dom kom från Hälsovetenskapliga studentkåren och var ansvariga för nollningen och andra aktiviteter under studietiden. De delade ut ett nollningsschema där det stod om de olika aktiviteterna som anordnades, skoj!! :D

Ordföranden i studentkåren (en lustig ung man med rött skägg) berättade om hur kåren fungerar m.m. Även vice ordförande var där och två till från kåren.
Sexmästeriet gick igenom nollningsaktiviteterna, berättade lite om vilka de var och önskade alla välkomna! (Det kallas sexmästeri från det gamla ordet för fest "sexa", typ som svensexa....så ni kan andas ut! :P hahaha)

Sedan fick vi en rundtur runt bland byggnaderna på Hälsovetarbacken. Vi fick se matsalen, kårhuset, caféet, datasalen, studietorget m.m....och så åkte vi hiss (trångt skulle man kunna säga! aaaah :S) och tittade på några byggnader längs den så kallade Medicinarlängan. Sedan åkte vi hiss igen (uuuuh) och gick genom korridorer som jag aldrig sett förut, trots att vi precis gått där! :P

Jag tänkte att jag kanske kanske kanske skulle kunna hitta där på Hälsovetarbacken....synd bara att man även har lektioner på Medicinarlängan och även på Handelshögskolan (ett vitt hus nånstans i centrum, som jag måste hitta till imorrn! :S)
Jag har faktiskt aldrig gått vilse, men det lär nog inte dröja länge innan jag gör det! :P haha

Dagen var iaf intressant, och skojjig.
När jag skulle hem så fick jag sällskap genom slottsskogen, av två av mina kurskamrater.
Imorrn blir det fortsatt kursintroduktion och vi ska bli indelade i grupper (skönt, eftersom vi är ca 110 pers).
På kvällen blir det Introduktion & Lekkväll med Sexmästeriet :D ska bli skoj!

Idag var det officielt första dagen på mitt nya liv härnere i Göteborg! Och jag ser fram emot imorgon :)

Ha det bäst, så hörs vi! kramar Selina




PS. Idag är jag en vindruva...fin och god med en udd av strävighet!


Jack Johnson - Sitting, Waiting, Wishing


Well I was sitting, waiting, wishing
You believed in superstitions
Then maybe you'd see the signs

The Lord knows that this world is cruel
I ain't the Lord, no I'm just a fool
Learning lovin' somebody don't make them love you

Must I always be waiting, waiting on you
Must I always be playing, playing your fool

I sang your songs, I danced your dance
I gave your friends all a chance
But putting up with them
Wasn't worth never having you

Maybe you've been through this before
But it's my first time so please ignore
The next few lines cause they're directed at you

I can't always be waiting, waiting on you
I can't always be playing, playing your fool

I keep playing your part
But it's not my scene
Want this plot to twist
I've had enough mystery
Keep buildning it up
Then shooting me down
But I'm already down

Just wait a minute
Just sitting, waiting
Just wait a minute
Just sitting, waiting

Well, if I was in your position
I'd put down all my ammunition
I'd wonder why'd it taken me so long

But Lord knows that I'm not you
And if I was, I wouldn't be so cruel
Cause waitin' on love aint so easy to do

Must I always be waiting, waiting on you
Must I always be playing, playing your fool

No I can't always be waiting, waiting on you
I can't always be playing, playing your fool

Friends

I just want you to know how much you mean to me.
When life is cruel and the smile is gone...
you're the ones who make me shine!
Even if you're far away, you'll always have a place in my heart.
And I want to thank you, for being there!
Love <3


              

Day 4


Nu sitter jag här, drygt 50 mil hemifrån.
Tittar ut genom fönstret och ser...hus, bilar och en liten gata som smyger förbi huset och slutar en bit senare.
Lampor är tända i fönstren på andra sidan gatan, små dova steg hörs från övervåningen.
Var är jag? Bor jag här?
4 dagar har det snart gått sedan jag för första gången satte ner min fot på gatan utanför huset där jag ska komma att bo tills jag inte bor där längre.
Staden är Göteborg och jag bor i ett villaområde relativt centralt.
Vart nu "centrum" är? :P
Spårvagnarna rullar förbi överallt på gatorna, med sina myntautomater, knappar och kortläsare...barnvagnar, människor och annat folk.
Ibland förvånar jag mig själv, enomt mycket.
Ibland undrar jag om jag inte är rätt tokig när man väl börjar fundera? :P
Men det är härligt...det är ett äventyr, och snart börjar vägen mot framtiden...

Nervositet, rädsla, glädje, kärlek, sorg, förvirring, spänning, ensamhet, trygghet...och ett jävlar anamma!



Confusion

I don't want to give up.

I don't want to let me win over myself.

Right now there is a deep inner struggle inside of me,
a struggle to make sence in this confused world I'm living in.


You make me feel like I never felt before...

You are like a storm that just lifts me up from the ground
and throws me into a place where heaven and hell are close neighboors.


One minute I'm as happy as I never been before,
and the other minute I can feel the warm teers burning behind my eyes,
desperate to cry out my frustration.

Please let me know, where the road is heading...please

Confusion inside of me

Confusion...


Äventyr!

Nu är det bara 3 dagar kvar tills äventyret börjar! På måndag drar flyttlasset mot sydligare breddgrader, närmare bestämt Göteborg! Jag ska börja på sjuksköterskeutbildning nu i januari, och det ska bli riktigt spännande :)
Jag måste erkänna att det har varit rätt tufft för mig att bestämma mig för att ta steget och börja plugga, på ett helt okänt ställe...å inte ett litet ställe heller! :P
Tänk er...hahaha lilla jag, i stora göteborg!
Hösten och vintern har för mig varit en kamp, en kamp mot klockan, en kamp mot mig själv och en kamp med att reda i alla tankar och känslor som vällt fram nu på sistone...och jag vet inte om jag ännu hittat någon ordning i allt.
Men nu sitter jag här iaf, i spänd förväntan över vad livets tåg kommer tycka om det nya resmålet?
Det blir ett äventyr, och det gillar jag :) satsar man inte så har man inte mycket att vinna...
håll tummen för mig vetja!


Livet som människa



Det är något speciellt med människor.

Stora klunsar av små små byggstenar, varje individ formad unik.

Människor med känslor och tankar, alla olika men ändå väldigt lika.

Uppväxt, familj, vänner, erfarenheter, upplevelser, livet...allt formar en till den nya människa man varje dag vaknar upp till.

För en del tar livet slut innan morgondagen kommit, för andra rullar livets tåg vidare mot nya platser.

Alla har sin egna historia, egna mål, drömmar och bekymmer.


Tack för att mitt hjärta klappar, tack för att mina ben bär mig framåt.

Tack för att jag kan se, höra, lukta, smaka och känna, uppleva livet.

Tack för att jag har mat och tak över huvudet.

Och tack för att jag är omgiven av så underbara och unika människor som alla ger färg åt tillvaron.

Livet blir så mycker finare, när man kan dela det med nära och kära.


Tack!


RSS 2.0