Kylan
Nu har kylan kommit till Göteborg.
Solen skiner och löven gnistrar i alla de färger.
Bilarnas rutor blir frostklädda under natten och vinden blåser stillsamt sin kyla igenom alla kläder.
Det har lagt sig ett lugn över staden. Vagnarna går som vanligt, bilarna kör som vanligt, cyklisterna glider snabbt förbi och gångtrafikanterna tittar sig nervöst omkring för att inte bli överkörda. Men ändå är det inte samma känsla. Kylan har kommit till Göteborg och människorna kryper ihop i sina soffor hemma...tar på sig yllekoftan och värmer sig med en kopp te. Det är vad många önskar iaf, kalla dagar som denna.
Jag är ny här fortfarande. Jag har aldrig sett hösten i Göteborg, knappt heller vintern. När jag flyttade hit väntade våren framför mig, och sommaren. Nu väntar en lång och förmodligen kall och mörk vinter. Det kommer nog inte så mkt snö här, mer regnslask. Det blir kanske inte 25 minusgrader, men luften är så rå och vinden så isande...så kylan biter sig fast och släpper inte taget.
Det börjar kännas verkligt att jag faktiskt bor här nu. Mitt liv är härnere nu.
Jag vet att jag förmodligen kommer att sakna vintern norröver. När snön faller och landskapet ljusnar. Gnistrande unika snökristaller. Vad hände med fjällen, promenaderna i skogen, tystnaden? Vad hände med skidåkningen och snowboardåkningen? Känslan av att slänga sig i snön på kvällen och titta upp på stjärnhimlen, blunda, bara vara...
Jag trivs jättebra i Göteborg. Men jag behöver nog även åka upp och andas lite frisk luft ibland, miljöombyte.
Solen skiner och löven gnistrar i alla de färger.
Bilarnas rutor blir frostklädda under natten och vinden blåser stillsamt sin kyla igenom alla kläder.
Det har lagt sig ett lugn över staden. Vagnarna går som vanligt, bilarna kör som vanligt, cyklisterna glider snabbt förbi och gångtrafikanterna tittar sig nervöst omkring för att inte bli överkörda. Men ändå är det inte samma känsla. Kylan har kommit till Göteborg och människorna kryper ihop i sina soffor hemma...tar på sig yllekoftan och värmer sig med en kopp te. Det är vad många önskar iaf, kalla dagar som denna.
Jag är ny här fortfarande. Jag har aldrig sett hösten i Göteborg, knappt heller vintern. När jag flyttade hit väntade våren framför mig, och sommaren. Nu väntar en lång och förmodligen kall och mörk vinter. Det kommer nog inte så mkt snö här, mer regnslask. Det blir kanske inte 25 minusgrader, men luften är så rå och vinden så isande...så kylan biter sig fast och släpper inte taget.
Det börjar kännas verkligt att jag faktiskt bor här nu. Mitt liv är härnere nu.
Jag vet att jag förmodligen kommer att sakna vintern norröver. När snön faller och landskapet ljusnar. Gnistrande unika snökristaller. Vad hände med fjällen, promenaderna i skogen, tystnaden? Vad hände med skidåkningen och snowboardåkningen? Känslan av att slänga sig i snön på kvällen och titta upp på stjärnhimlen, blunda, bara vara...
Jag trivs jättebra i Göteborg. Men jag behöver nog även åka upp och andas lite frisk luft ibland, miljöombyte.
Kommentarer
Postat av: Bernhard
Vilket fint språk Du har!
Trackback
