27 mars
Oändlig glädje
Jag ligger på sängen
Blundar...
Ett hårt grepp om mobilen, nära hjärtat, närmare dig
Knuten kropp
Brännande ögon
Ett värmande, smittande leende
Stillsam musik
Drömmar
Medvetenhet om vad som händer
Ensam i min delaktighet, tillsammans
Vill inget annat...
Ivägflygandes i mina tankar
Hårt grepp om mobilen
Lyssnar...
Långsam väntan
Smygande leende
Kraftfullhet
Oändlighet
Kärlek

Facebook, it's war!
Hmm...
Jag har precis insett den bistra sanningen att Facebook har blivit min nya blogg. Ständiga statusuppdateringar om det senaste som hänt, och mitt behov att att skriva av mig och dela med mig av min vardag blir mättat.
Är det inte tragiskt, vart är världen påväg egentligen? Facebook ge tillbaka min blogg, nu!
För att uppdatera er om min dag är det väl lika bra att bara kopiera in mina två senaste statusuppdateringar då?
Here we go:
"Med en klarblå himmel ute...hälsar jag tvätten välkommen till tvättstugan och disken välkommen ner i ett hett, äppeldoftande bubbelbad! Ska kanske hälsa på IKEA idag, efter att mina fingertoppar blivit russin... Efter det väntar: Afrodans med Martina Hilmers!! :D"
- Kan passa på att tala om att afrodansen inte blir av, eftersom Martina gått och blivit sjuk :/ Men istället planerar vi att träffas och laga middag på onsdag, blir trevligt det :D
"För alla som undrar kan jag tala om att det går jättebra att värma thai-mat i ugnen i en vanlig tallrik :P Man värmer upp ugnen på 225 grader, sätter in tallriken, stänger av ugnen och glömmer bort maten helt medan man kollar på youtube-klipp, hämtar tvätten och sitter på msn. Resultat: En krispig känsla av grillat kombinerat med den ljuva thai-såsen som fuktat upp riset på ett enastående sätt :) mums"
- Bör påpekas att jag saknar både mikro och ugnsform...och hmm tallrikar. Var därför lite nervös över att stoppa in en lånad tallrik i ungen ifall den skulle sprängas :P Men en tallrik från IKEA kan ju inte vara såå dyr, värt en chansning! ...Succé!
Några avslutande ord för dagen får väl bli:
"Skaffa facebook damnit!"
Jag har precis insett den bistra sanningen att Facebook har blivit min nya blogg. Ständiga statusuppdateringar om det senaste som hänt, och mitt behov att att skriva av mig och dela med mig av min vardag blir mättat.
Är det inte tragiskt, vart är världen påväg egentligen? Facebook ge tillbaka min blogg, nu!
För att uppdatera er om min dag är det väl lika bra att bara kopiera in mina två senaste statusuppdateringar då?
Here we go:
"Med en klarblå himmel ute...hälsar jag tvätten välkommen till tvättstugan och disken välkommen ner i ett hett, äppeldoftande bubbelbad! Ska kanske hälsa på IKEA idag, efter att mina fingertoppar blivit russin... Efter det väntar: Afrodans med Martina Hilmers!! :D"
- Kan passa på att tala om att afrodansen inte blir av, eftersom Martina gått och blivit sjuk :/ Men istället planerar vi att träffas och laga middag på onsdag, blir trevligt det :D
"För alla som undrar kan jag tala om att det går jättebra att värma thai-mat i ugnen i en vanlig tallrik :P Man värmer upp ugnen på 225 grader, sätter in tallriken, stänger av ugnen och glömmer bort maten helt medan man kollar på youtube-klipp, hämtar tvätten och sitter på msn. Resultat: En krispig känsla av grillat kombinerat med den ljuva thai-såsen som fuktat upp riset på ett enastående sätt :) mums"
- Bör påpekas att jag saknar både mikro och ugnsform...och hmm tallrikar. Var därför lite nervös över att stoppa in en lånad tallrik i ungen ifall den skulle sprängas :P Men en tallrik från IKEA kan ju inte vara såå dyr, värt en chansning! ...Succé!
Några avslutande ord för dagen får väl bli:
"Skaffa facebook damnit!"
Hipp hipp...
"Med en eeenkel tulipaaan, på bemääärkelsedaaan...!"
Idag har jag varit på födelsedagskalas för att fira tre av mina vänner som fyller/fyllt år. Jag var tveksam först om jag skulle orka att gå dit eftersom jag inte mår på topp just nu, men kände att jag inte ville missa att fira födelsedagsbarnen!
Jag var tvungen att ta ledigt från praktiken imorse. När jag vaknade och klev upp kände jag mig lika yr i huvudet som en åksjuk bergochdalbaneåkare mitt i loopen. Jag tog fram bröd och smör och började bre mina mackor...i samma takt som min motvilja att äta dom bara ökade och ökade. Till slut kände jag mer för att spy än för att äta och lade mig i sängen igen. Fick för mig att jag höll på att ramla ner, trots att jag låg i mitten av sängen. - Jag sjukanmälde mig...kändes klokast.
Ikväll har jag mått bättre iaf, håller alla mina tummar på att jag mår fint imorgon.
Att sjukanmäla mig från praktiken - det bästa under utbildningen - är inte min påse nötter, mitt lakan på sängen eller min nyckel i låset :P Ingen succé så att säga.
Tänk att det bara är en vecka kvar på praktiken nu, galet vad fort tiden går! Jag vet inte om jag ska tycka att det är trist, eller skönt. Känns som en kombination.
Det tar ju all tid och energi att jobba heltid, långa dagar. Man kommer ner till omklädningsrummet efter arbetspassets slut och kollar mobilen. Bombarderas med sms som har stått i kö för att få levereras, eftersom mitt uttrymme på mobilen minst sagt är begränsat!
Hade jag inte fått umgås med Christoffer varje dag. Landa. Andas. Bara vara. Glömma press och stress för en stund. Då hade det varit jobbigt!
Funderar på om det är stress som är anledningen till att jag varit så trött på sistone, haft ont i huvudet, känt yrsel och illamående.
Förresten! Jag måste berätta om operationen jag var med på i förrgår! Jättespännande!
Men inte nu...tar det en annan gång ;) Vill ju bygga upp en spänning inför nästa inlägg som förhoppningsvis inte kommer först om en månad :P haha
Over and out.
Idag har jag varit på födelsedagskalas för att fira tre av mina vänner som fyller/fyllt år. Jag var tveksam först om jag skulle orka att gå dit eftersom jag inte mår på topp just nu, men kände att jag inte ville missa att fira födelsedagsbarnen!
Jag var tvungen att ta ledigt från praktiken imorse. När jag vaknade och klev upp kände jag mig lika yr i huvudet som en åksjuk bergochdalbaneåkare mitt i loopen. Jag tog fram bröd och smör och började bre mina mackor...i samma takt som min motvilja att äta dom bara ökade och ökade. Till slut kände jag mer för att spy än för att äta och lade mig i sängen igen. Fick för mig att jag höll på att ramla ner, trots att jag låg i mitten av sängen. - Jag sjukanmälde mig...kändes klokast.
Ikväll har jag mått bättre iaf, håller alla mina tummar på att jag mår fint imorgon.
Att sjukanmäla mig från praktiken - det bästa under utbildningen - är inte min påse nötter, mitt lakan på sängen eller min nyckel i låset :P Ingen succé så att säga.
Tänk att det bara är en vecka kvar på praktiken nu, galet vad fort tiden går! Jag vet inte om jag ska tycka att det är trist, eller skönt. Känns som en kombination.
Det tar ju all tid och energi att jobba heltid, långa dagar. Man kommer ner till omklädningsrummet efter arbetspassets slut och kollar mobilen. Bombarderas med sms som har stått i kö för att få levereras, eftersom mitt uttrymme på mobilen minst sagt är begränsat!
Hade jag inte fått umgås med Christoffer varje dag. Landa. Andas. Bara vara. Glömma press och stress för en stund. Då hade det varit jobbigt!
Funderar på om det är stress som är anledningen till att jag varit så trött på sistone, haft ont i huvudet, känt yrsel och illamående.
Förresten! Jag måste berätta om operationen jag var med på i förrgår! Jättespännande!
Men inte nu...tar det en annan gång ;) Vill ju bygga upp en spänning inför nästa inlägg som förhoppningsvis inte kommer först om en månad :P haha
Over and out.