Vardag nu!
Trodde aldrig jag skulle säga detta, men jösses vad jag ser fram emot vardag! En vardag, en helt vanlig vardag när ingenting händer?! Nystart? Ta tag i saker? Eller strunta i allt och äta glass för att man kan... Plugga, handla, laga mat och sen bara mysa resten av kvällen med gott samvete? Åhh vad härligt! Jag vill göra ingenting! Hahaha
Update!
Klockan är måndagen den 6 sept och midnatt närmar sig. Sitter för mig själv med datorn som enda lampa (dåligt för synen har jag hört, ska skylla på detta nästa gång jag inte ser något som är pinsamt nära). Jag har varit på lekkvällen på skolan, nollningen är i full gång och detta är den sista av de tre nollningsveckorna. Tiden har gått fort kan man säga!
Förstår faktiskt inte riktigt att det är höst och att skolan har börjat. Jag är fortfarande kvar i jobb-tankarna och har liksom inte riktigt lämnat provtagningen på Hematologen. Har ju jobbat där sedan 7 juni och slutade 27 aug, helt enkelt tillbringat hela min sommar där kan man säga!
Jag känner som vanligt att jag vill göra så mycket. Skulle vilja ta igen lite av sommaren, umgås med nära och kära...leva litegrann utan stress och press. Det som komplicerar saker är väl att jag redan har insett att det inte kommer att hända. Denna höst kommer gå så OFANTLIGT fort att jag inte ens kommer hinna pricka av en femtedel av min "to-do-list".
Min första vecka i skolan började med upprop och slutade med 39.3 graders feber innan kvällen var över. Resten av veckan blev det säng och vila...och lite möten :P
Denna vecka blir alltså min andra skolvecka. Nästa vecka...redan NÄSTA vecka börjar första praktiken! Då kommer jag att vara "borta" i fyra veckor på en VC, sedan skola en vecka, sedan praktik på ett äldreboende fyra veckor, sedan skola en vecka...och sedan fyra veckor praktik på en psykavdelning. Sen är det jul, och skola samtidigt såklart. Skoluppgifter pågående under praktiken också, såklart!
Samtidigt som detta är jag ju aktiv inom kåren, vilket innebär en hel del planering av aktiviteter. Vi kommer ha aspning för att ta in nya i föreningen och annat smått och gott.
Samtidigt som detta har jag ju mitt liv...eller HAHA vilket då?? Mitt liv ÄR kåren och skolan, i alla fall denna terminen. Min högsta önskan just nu är att ge en fin bit av mig själv till alla vänner, familj och pojkvän. Menar inte en sista kletig pizza-slice...utan en fin bit av det goda i livet :) hihi
Okej, för att sammanfatta detta långa utlägg om hur mycket jag har att göra...tänkte jag även säga hur lycklig jag är just nu :) Jag är så lyckligt lottad och blir så glad bara av att tänka på alla fina människor som finns runt om mig <3
Har varit tillsammans med C i över 9 månader. Har en bästa vän som jag känt i 9 år. Staden Göteborg har verkligen visat sig innehålla många guldkorn som dykt upp under de 1,5 år som jag har bott här :)
Wiiiiiiiiihoooooooooooooooo!
Förstår faktiskt inte riktigt att det är höst och att skolan har börjat. Jag är fortfarande kvar i jobb-tankarna och har liksom inte riktigt lämnat provtagningen på Hematologen. Har ju jobbat där sedan 7 juni och slutade 27 aug, helt enkelt tillbringat hela min sommar där kan man säga!
Jag känner som vanligt att jag vill göra så mycket. Skulle vilja ta igen lite av sommaren, umgås med nära och kära...leva litegrann utan stress och press. Det som komplicerar saker är väl att jag redan har insett att det inte kommer att hända. Denna höst kommer gå så OFANTLIGT fort att jag inte ens kommer hinna pricka av en femtedel av min "to-do-list".
Min första vecka i skolan började med upprop och slutade med 39.3 graders feber innan kvällen var över. Resten av veckan blev det säng och vila...och lite möten :P
Denna vecka blir alltså min andra skolvecka. Nästa vecka...redan NÄSTA vecka börjar första praktiken! Då kommer jag att vara "borta" i fyra veckor på en VC, sedan skola en vecka, sedan praktik på ett äldreboende fyra veckor, sedan skola en vecka...och sedan fyra veckor praktik på en psykavdelning. Sen är det jul, och skola samtidigt såklart. Skoluppgifter pågående under praktiken också, såklart!
Samtidigt som detta är jag ju aktiv inom kåren, vilket innebär en hel del planering av aktiviteter. Vi kommer ha aspning för att ta in nya i föreningen och annat smått och gott.
Samtidigt som detta har jag ju mitt liv...eller HAHA vilket då?? Mitt liv ÄR kåren och skolan, i alla fall denna terminen. Min högsta önskan just nu är att ge en fin bit av mig själv till alla vänner, familj och pojkvän. Menar inte en sista kletig pizza-slice...utan en fin bit av det goda i livet :) hihi
Okej, för att sammanfatta detta långa utlägg om hur mycket jag har att göra...tänkte jag även säga hur lycklig jag är just nu :) Jag är så lyckligt lottad och blir så glad bara av att tänka på alla fina människor som finns runt om mig <3
Har varit tillsammans med C i över 9 månader. Har en bästa vän som jag känt i 9 år. Staden Göteborg har verkligen visat sig innehålla många guldkorn som dykt upp under de 1,5 år som jag har bott här :)
Wiiiiiiiiihoooooooooooooooo!
Here we go!
Here I am again, writing in English so that all my international fans can read...
Or, I don't really know why, cause I don't think I have any international fans? So I guess that I don't really have a good reason for writing in English?
Well well, I'm watching an American movie on the TV, and my thoughts went on inside my head in English...so why not just continue writing in the same language? Practise is good right? ;)
Well, practise is good and practise I need!! It is very sad to say but I almost think that my English was best in the 9th grade. When I started high school at Sandö, we had different English teachers and I didn't think any of them were any good at what they were teaching. I just felt that my language went worse than before. Languages are very important to keep alive, or else you will loose the natural "flow". I have probably already written a few words spelled wrong, or maybe totally missplaced in the sentence? :P haha
Jag skrev faktiskt ett inlägg för ett tag sedan. Det var ett långt och utförligt inlägg och jag la en hel del tid på mina formuleringar. När jag sedan skulle lägga upp inlägget på bloggen så krånglade det och allt bara försvann. Jag hade såklart inte sparat det någonstans heller, lätt att vara efterklok!
Efter den incidenten har jag...liksom...varit lite besviken och arg på min lilla oskyldiga blogg och nästan fått avsmak för att göra något nytt tappert försök att erövra platsen där mitt senaste inlägg skulle ha funnits som senaste uppdatering. Jag har nästan, av ren bestämdhet och med den forna besvikelsen i färskt minne, helt enkelt struntat i att skriva något nytt inlägg.
Men...
Nu har jag insett att det faktiskt är dags att förlåta min blogg och sluta med denna ignorans. Jag brukar inte vara långsint och det är inte första gången som internets fantastiska informationsvärld gör små irriterande skutt förbi små stackars inlägg som inte vill något annat än att synas en stund i rampljuset. Jag kommer inte ens ihåg varför det krånglade? Det var kanske något med en bild, eller möjligtvis internetuppkopplingen som försvann i precis rätt tid.
Nu är nästa inlägg i alla fall på gång och förhoppningsvis snart ute i rampljuset. Denna gången har jag nog inte skrivit någonting av det som jag ursprungligen funderade på att skriva om. Men det brukar ändå inte fungera så. Jag vet aldrig vilka tangenter mina fingrar ska trycka på när jag väl har loggat in på min blogg och öppnat upp ett nytt inlägg. Det blir liksom precis det som jag just då känner för att skriva, så det så!
Vad som händer i mitt liv just nu...det får jag ta en annan gång helt enkelt!
(Nu kopierar jag detta innan jag publicerar, så ska det minsann inte ha något möjlighet att rymma från platsen nyaste inlägg...det ska dit helt enkelt!)
Ha det fint!
Or, I don't really know why, cause I don't think I have any international fans? So I guess that I don't really have a good reason for writing in English?
Well well, I'm watching an American movie on the TV, and my thoughts went on inside my head in English...so why not just continue writing in the same language? Practise is good right? ;)
Well, practise is good and practise I need!! It is very sad to say but I almost think that my English was best in the 9th grade. When I started high school at Sandö, we had different English teachers and I didn't think any of them were any good at what they were teaching. I just felt that my language went worse than before. Languages are very important to keep alive, or else you will loose the natural "flow". I have probably already written a few words spelled wrong, or maybe totally missplaced in the sentence? :P haha
Jag skrev faktiskt ett inlägg för ett tag sedan. Det var ett långt och utförligt inlägg och jag la en hel del tid på mina formuleringar. När jag sedan skulle lägga upp inlägget på bloggen så krånglade det och allt bara försvann. Jag hade såklart inte sparat det någonstans heller, lätt att vara efterklok!
Efter den incidenten har jag...liksom...varit lite besviken och arg på min lilla oskyldiga blogg och nästan fått avsmak för att göra något nytt tappert försök att erövra platsen där mitt senaste inlägg skulle ha funnits som senaste uppdatering. Jag har nästan, av ren bestämdhet och med den forna besvikelsen i färskt minne, helt enkelt struntat i att skriva något nytt inlägg.
Men...
Nu har jag insett att det faktiskt är dags att förlåta min blogg och sluta med denna ignorans. Jag brukar inte vara långsint och det är inte första gången som internets fantastiska informationsvärld gör små irriterande skutt förbi små stackars inlägg som inte vill något annat än att synas en stund i rampljuset. Jag kommer inte ens ihåg varför det krånglade? Det var kanske något med en bild, eller möjligtvis internetuppkopplingen som försvann i precis rätt tid.
Nu är nästa inlägg i alla fall på gång och förhoppningsvis snart ute i rampljuset. Denna gången har jag nog inte skrivit någonting av det som jag ursprungligen funderade på att skriva om. Men det brukar ändå inte fungera så. Jag vet aldrig vilka tangenter mina fingrar ska trycka på när jag väl har loggat in på min blogg och öppnat upp ett nytt inlägg. Det blir liksom precis det som jag just då känner för att skriva, så det så!
Vad som händer i mitt liv just nu...det får jag ta en annan gång helt enkelt!
(Nu kopierar jag detta innan jag publicerar, så ska det minsann inte ha något möjlighet att rymma från platsen nyaste inlägg...det ska dit helt enkelt!)
Ha det fint!
