Glad!
Praktikdagarna kommer och går i rask takt. Jag vet att jag snart kommer att stå där i mitten på januari och fundera på hur det gick till...utbildningen alltså, eller livet för den delen. 3 år senare.
Jag kommer ihåg min första kväll i Göteborg, som om det vore igår. Jag låg där på sängen i mitt rum i kollektivhuset, tittade ut genom fönstret på gatan utanför och undrade över framtiden. Lilla lantis-jag i jättestora Göteborg. Mycket har hänt sedan dess. Samtidigt som om det känns som igår så känns det som en hel evighet sedan. Hemmiljön och framtiden var så himla okänd, obekant, skrämmande, spännande! Just nu är hemmiljön en enda stor känsla av trygghet och kärlek, att landa där man känner igen sig. Däremot är framtiden återigen väldigt oviss, skrämmande men framförallt spännande!
Jag är ju så himla färsk, som sjuksköterska. Så mån om att göra ett bra jobb, rädd för att göra fel. Det är inte lätt att stå på sig i sina beslut, man vill helst bekräfta med en "riktig" ssk att ens tankar och åtgärder är "rätt ute". Det blir en utmaning att växa in i sin yrkesroll. Att avgöra hur mycket man klarar av/hinner med, säga nej. Att känna sig säker, fatta snabba beslut etc etc. Slutpraktiken går iaf jättebra. Har fått höra mycket positivt, vilket verkligen är jätteroligt! Sånt kan verkligen göra en jätteglad! Har fått god krititik från både personal och patienter, vilket iaf borde tyda på att jag är på rätt väg mot att faktiskt kunna bli sjuksköterska.
Selina - legitimerad sjuksköterska. Häftigt! :) hihi
Jag kommer ihåg min första kväll i Göteborg, som om det vore igår. Jag låg där på sängen i mitt rum i kollektivhuset, tittade ut genom fönstret på gatan utanför och undrade över framtiden. Lilla lantis-jag i jättestora Göteborg. Mycket har hänt sedan dess. Samtidigt som om det känns som igår så känns det som en hel evighet sedan. Hemmiljön och framtiden var så himla okänd, obekant, skrämmande, spännande! Just nu är hemmiljön en enda stor känsla av trygghet och kärlek, att landa där man känner igen sig. Däremot är framtiden återigen väldigt oviss, skrämmande men framförallt spännande!
Jag är ju så himla färsk, som sjuksköterska. Så mån om att göra ett bra jobb, rädd för att göra fel. Det är inte lätt att stå på sig i sina beslut, man vill helst bekräfta med en "riktig" ssk att ens tankar och åtgärder är "rätt ute". Det blir en utmaning att växa in i sin yrkesroll. Att avgöra hur mycket man klarar av/hinner med, säga nej. Att känna sig säker, fatta snabba beslut etc etc. Slutpraktiken går iaf jättebra. Har fått höra mycket positivt, vilket verkligen är jätteroligt! Sånt kan verkligen göra en jätteglad! Har fått god krititik från både personal och patienter, vilket iaf borde tyda på att jag är på rätt väg mot att faktiskt kunna bli sjuksköterska.
Selina - legitimerad sjuksköterska. Häftigt! :) hihi
