Tillbaka i Göteborg
Åkte till Sälen i onsdags :) Jag, Klemens och Marene åkte skidor hela torsdagen och fredagen medan pappa pysslade med renarna. Det var hääärligt, mycket sol! Dock även en hel del vind, så det var ganska kallt. De stängde t.o.m. av stolsliften några timmar under fredagen pga stormvindar :P
På fredag kväll åkte vi hemhem till Änderåsen och mamma. Det var skönt att vara hemma igen! Har saknat ninisen och Randi...och mamma såklart! Haha :P Även om det har varit underbara dagar har det samtidigt varit rätt jobbigt. Randi är sjuk. Har aldrig sett henne så svag som nu, men tydligen blev hon piggare när vi kom hem enligt mamma. Då hon liksom alltid har funnits med som en del i familjen har alla en personlig anknytning till henne på många sätt. Det har varit en ganska dämpad stämning hemma även om vi har haft det mysigt och trevligt.
Det jobbigaste var när pappa blev alldeles tårögd i ögonen när han sa att han aldrig sett henne så dålig. Mamma brast i rösten ett flertal gånger när vi pratade om henne. Har själv haft svårt att hålla tårarna tillbaka, framför allt när jag skulle åka tillbaka till Göteborg. Jag sa till henne att kämpa, kämpa kämpa...även om jag innerst kände att det nog inte skulle hjälpa :/ Det var iaf skönt att ha varit hemma. Det behövdes :)
Nu är jag tillbaka i Göteborg och redo för nya tag med skolan, alla seminarium och rapport-skit.
Mysigt att kramas med Christoffer igen också <3
På fredag kväll åkte vi hemhem till Änderåsen och mamma. Det var skönt att vara hemma igen! Har saknat ninisen och Randi...och mamma såklart! Haha :P Även om det har varit underbara dagar har det samtidigt varit rätt jobbigt. Randi är sjuk. Har aldrig sett henne så svag som nu, men tydligen blev hon piggare när vi kom hem enligt mamma. Då hon liksom alltid har funnits med som en del i familjen har alla en personlig anknytning till henne på många sätt. Det har varit en ganska dämpad stämning hemma även om vi har haft det mysigt och trevligt.
Det jobbigaste var när pappa blev alldeles tårögd i ögonen när han sa att han aldrig sett henne så dålig. Mamma brast i rösten ett flertal gånger när vi pratade om henne. Har själv haft svårt att hålla tårarna tillbaka, framför allt när jag skulle åka tillbaka till Göteborg. Jag sa till henne att kämpa, kämpa kämpa...även om jag innerst kände att det nog inte skulle hjälpa :/ Det var iaf skönt att ha varit hemma. Det behövdes :)
Nu är jag tillbaka i Göteborg och redo för nya tag med skolan, alla seminarium och rapport-skit.
Mysigt att kramas med Christoffer igen också <3
