Turning point
En skada i vänster tinninglob, kan det vara svaret på en livslång gåta som ingen riktigt vågar eller vill lösa. Av rädsla för vad ett resultat innebär och misstron på en rättvis och sann bedömning.
Mitt hjärta hoppade till igår, när jag läste detta:
Hörselcentrum i Tinningloben.
Tinningloben svarar för följande funktioner:
1. Mottagning av ljudinformation. Den vänstra tinningloben analyserar och tolkar språkljud och den högra analyserar och tolkar musikljud.
2. Analys och tolkning av informationen som strömmar in från nackloberna längs den undre visuella huvudvägen. Som resulterar i att vi kan känna igen och benämna objekten i vår omgivning, former och färger.
3. Inlärning och förberedande minneslagring - ansvarar för bildandet av nya minnen.
4. Kontrollerar och utlöser, ofta drastiska, känslomässiga reaktioner (vrede, skräck, stark nyfikenhet, sexuell upphetsning) som svar på olika synintryck (såväl fruktan som njutning). Kanske spelar luktintryck också en stor roll, men då på ett mer omedvetet plan.
5. Rumslig orientering. "Var vi är någonstans, hur vi tog oss hit och hur vi ska hitta hem."
Hjärnhalvornas olika förmågor.
De flesta har samma fördelning av förmågor mellan hjärnhalvorna.
Den vänstra halvan rymmer medvetande, språkförmåga i både tal och skrift, matematik, logik, analysförmåga samt jagets historiska aspekter och framtidsplaner. Den koncentrerar sig på en sak i taget.
Den högra halvan står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, formkänsla, igenkänning av ansikten, tolkning av ansiktsuttryck och musikalitet. Den håller sig till det som finns här och nu men arbetar med många olika saker samtidigt.
Vi får se vad som händer nu...men aldrig har jag stött på något som varit så träffande. Det är med en tår i ögat jag avvaktar och väntar in vad framtiden utvisar. En sådan person som skänker så mkt glädje till sin omgivning, och ovillkorlig kärlek...förtjänar inte en livslång stämpel av en opsykologisk läkare som kanske inte ser mer än ett namn på ett papper och fattar beslut utan närmare eftertanke.
Jag kanske har fel, mina föräldrar kanske har fel.
Men jag tänker inte sluta kämpa för något jag tror på, tills någon motbevisar mig.
<3
Ledig tid
Nu är jag är ledig hela helgen! Härligt =)
Får se vad jag hittar på, synd att lönen inte kommer förren på måndag. Men jag kommer faktiskt att få mer lön än väntat av dom få dagarna jag jobbade på äldreboendet i juni =) Man ska inte klaga, har antagligen midsommar-OB:t att tacka för det!
Wiiieee
En fin känsla i magen
Jag har precis kommit hem från jobbet, och jag måste säga att detta definitivt har varit det bästa jobbarpasset hittills. Jag har känt mig mkt lugnare och tryggare denna gång. Mycket mindre osäker. Det beror nog på att jag börjar lära känna de boende lite bättre och vet lite mer om hur jag ska bete mig. Det har varit ganska tuffa veckor och jag har fått tåla en hel del skit, det säger även personalen, mer än vanligt liksom. Men jag har börjat förstå mig på de boende lite mer, även om de fortfarande är väldigt oberäkneliga. Men det är de ju även för de som har jobbat där i många år.
Jag tror även att när jag själv känner mig lite tryggare och lugnare, så märker de boende det tydligt och blir själva lite lugnare. Det är klart att man blir uppstressad när någon annan är nervös och osäker. Speciellt om man, som dom, har lätt för att läsa av andra människor.
Det känns väldigt bra att man börjar kunna hantera saker på ett säkrare sätt och stå fast vid vad man har sagt...även om man ibland kanske inte har fattat det bästa beslutet. Men det vet man ju till nästa gång.
En annan sak som jag känner mig lite glad för, är att personalen verkligen lyssnar på vad man har att säga. Om det är någon förbättring man har funderat på, eller något annat som man har tänkt på, så lyssnar dom. Dom är öppna för förändringar och har inställningen: varför inte prova? Eftersom det är människor man jobbar med, så finns det ju inget facit, inga rutiner som alltid "funkar". Det gör ju att alla nya idéer och synvinklar uppskattas.
Nästa sak att öva på, blir förmågan att våga gå in i konflikter, trots konsekvenserna. Jag har kommit fram till att en trygg person, någon man litar på, är inte en person som bara stryker medhårs, utan en person som direkt säger ifrån när något är fel. En person som sätter tydliga gränser utan den där osäkerheten, som verkligen lyser igenom.
Känslan att man vill vara vän med alla, den funkar inte riktigt..
Wish me luck :)
Jaha..
Ni vet en sån där dag där man bara vill vara ledig. Vara hemma och mysa framför teven med en varm kopp te och lite fikabröd. En sån där dag där man bara känner en enorm olust att åka till jobbet och vara där i 22 timmar.
Vad ska man göra då? Man har ju inget val direkt.
Jag vill bara hitta den där extra energin som kan få mig lite taggad. Vissa dagar kan man ju t.o.m. vara sugen på att åka och jobba, men inte idag...inte alls.
Blä..
Dessa dagar som springer iväg
Jag vill inte.
Jag vill verkligen inte.
Jag vill inte bli en av de där som jobbat 30 år på samma ställe i väntan på något bättre, att livet ska börja...
Bekvämlighet och rädsla för förändring, det är inte det jag vill känna.
Sånt gör mig frustrerad. Kom igen nu, det ÄR inte försent...!
"Inte visste jag att dessa dagar som kom och gick, var livet?"
Det är så himla lätt att fastna i "fast jobb-fällan" + "man och barn-fällan". Hamna i en tillvaro man kanske inte ens trivs i.
NÖJA SIG...
Människor är väldigt anpassningsbara och det är väl heller inte fel att se det positiva i tillvaron. Jag vet inte hur jag själv kommer att känna mig om några år, när jag kanske jobbar som ssk på nån avdelning. Jag kanske kommer att känna mig nöjd med tillvaron. Men det är ju heller inte fel.
Sålänge man gör det man själv vill.
Sålänge man tar vara på det enda liv vi faktiskt har att leva...!
På frågan: Gör du det du helst skulle vilja göra i livet just nu?
Då vill jag inte att mitt svar blir:
"Suck...äh jag har ju fast jobb här och det är ju ändå snart pension om några år, jag är ju gammal."
...ord som så många jag mött ute på arbetsplatser, har sagt.
Ta en dag i daget...detta är den enda tisdagen den 21 juli 2009...den enda!
Dagens frukt!
Tankar..
Igår satt jag och Sofia, en av mina medboende i huset, och pratade om hur liten man faktiskt är i denna oerhört stora värld. Vad kan lilla jag ha för betydelse, mitt lilla liv här, mina upplevelser, motgångar och medgångar.
Vi kom också fram till att det inte är någon mening med att se med ett för stort perspektiv, vi lever ju i detta nu...i denna värld, på denna jord.
Tänk istället vad mycket vi faktiskt kan påverka. Vi kan med bara några ord, förändra någons liv, förändra någons vardag. Bara att finnas till, leva, påverkar många fler människor än man tror.
Jag tror att den största anledningen till att människor inte vill vakna upp på morgonen, vill avsluta sitt liv, är för att de inte hittar någon mening med att leva. Vi behöver något eller någon att kämpa för. Att den psykiska ohälsan är ganska stor i den rika delen av världen, kan mycket väl bero på att vi inte behöver kämpa för dagen, att överleva. Vi får så oerhört mkt serverat och vi jämför oss med varandra istället. Vi mår bra av att veta att det finns dom som har det sämre...tragiskt men sant. Det ger känslan: "jag har det kanske inte så dåligt i alla fall..?"
Brist på kärlek, brist på drömmar, brist på något att kämpa för.
Har du tänkt på hur många människor du påverkar på en vanlig dag? Ett leende till någon du möter, ett hej till någon du känner, en vänlig gest, din närvaro...
Det kanske inte finns någon anledning till att vi finns, vi kanske bara föds, lever och dör?
Men jag vill då åtminstone göra vad jag kan för att mitt liv ska betyda något för någon. Jag vill vara med och påverka, jag vill hjälpa människor att leva ett bra liv trots olika hinder, finnas där för någon som behöver det.
Det är sånt som ger mig en glad känsla inombords och ger livet någon slags mening.
Ju svårare hinder man möter, desto mer kämparglöd och styrka behövs det för att ta sig förbi det.
Jag beundrar alla er som inte ger upp.
Gripande
Ville bara tipsa om en blogg som jag sitter och läser just nu, det var en från jobbet som tipsade mig förut.
Bloggen heter www.hejaabbe.com och är skriven av pappan till ett barn som verkligen mött svårigheter ända från födseln. Det är så vackert och gripande skrivet, och man blir lite tårögd när man läser.
Det ena beskedet efter det andra, och de fortsätter att kämpa..
Beundransvärt och starkt.
Äntligen lite ledighet..
Jag är nu inne på min andra jobbarvecka på nya jobbet. Det känns verkligen som att jag har varit där mkt längre..
Det är mkt jag skulle vilja berätta om jobbet, men eftersom jag har tystnadsplikt så får jag väl bita ihop :P
Men det är helt klart ett spännnade jobb, man vet aldrig vad man möter när man kommer dit...och saker kan pendla väldigt fort, från att vara jättelugnt till att vara kaos. I måndags jobbade jag med den andra helt nya vikarien...oj vad dom testade oss! :O
En utmaning helt klart...
Jag har varit väldigt trött och slut efter jobbarpassen, vilket såklart beror på att det är långa pass...men även att det är påfrestande.
Jag tror verkligen att jag kommer lära mig mkt på denna sommaren, inte minst om mig själv. Det är mkt nya erfarenheter och intryck att ta in.
Vad har hänt på sistone förutom jobbet?
Jo det har ju varit en rejäl värmebölja här i gbg ganske länge, så dagarna tillbringade jag mest på Saltholmen med sol, bad och goda sallader :)
Sen blev det lite kyligare och lite regnigare väder. I tisdags förra veckan träffade jag Thomas som var nere i Gbg och hälsade på hans klasskompisar härnere, det var skoj...fast jag var rätt trött och seg och osocial menmen :P haha
Tjaa...sen har det väl mest varit jobb för hela slanten. Man har ju inte haft jättemkt energi att göra så mkt på lediga tider, förutom att gå runt lite på stan och handlat lite för pengar man inte har :P ehmm
Nu är jag iaf ledig. Idag och imorgon.
Det kommer bli en tuff jobbarhelg, håller tummen att det kommer gå bra!
