En fin känsla i magen
Jag har precis kommit hem från jobbet, och jag måste säga att detta definitivt har varit det bästa jobbarpasset hittills. Jag har känt mig mkt lugnare och tryggare denna gång. Mycket mindre osäker. Det beror nog på att jag börjar lära känna de boende lite bättre och vet lite mer om hur jag ska bete mig. Det har varit ganska tuffa veckor och jag har fått tåla en hel del skit, det säger även personalen, mer än vanligt liksom. Men jag har börjat förstå mig på de boende lite mer, även om de fortfarande är väldigt oberäkneliga. Men det är de ju även för de som har jobbat där i många år.
Jag tror även att när jag själv känner mig lite tryggare och lugnare, så märker de boende det tydligt och blir själva lite lugnare. Det är klart att man blir uppstressad när någon annan är nervös och osäker. Speciellt om man, som dom, har lätt för att läsa av andra människor.
Det känns väldigt bra att man börjar kunna hantera saker på ett säkrare sätt och stå fast vid vad man har sagt...även om man ibland kanske inte har fattat det bästa beslutet. Men det vet man ju till nästa gång.
En annan sak som jag känner mig lite glad för, är att personalen verkligen lyssnar på vad man har att säga. Om det är någon förbättring man har funderat på, eller något annat som man har tänkt på, så lyssnar dom. Dom är öppna för förändringar och har inställningen: varför inte prova? Eftersom det är människor man jobbar med, så finns det ju inget facit, inga rutiner som alltid "funkar". Det gör ju att alla nya idéer och synvinklar uppskattas.
Nästa sak att öva på, blir förmågan att våga gå in i konflikter, trots konsekvenserna. Jag har kommit fram till att en trygg person, någon man litar på, är inte en person som bara stryker medhårs, utan en person som direkt säger ifrån när något är fel. En person som sätter tydliga gränser utan den där osäkerheten, som verkligen lyser igenom.
Känslan att man vill vara vän med alla, den funkar inte riktigt..
Wish me luck :)
