Vissa helger sätter spår.
Det har varit en väldigt omvälvande helg, känslomässigt framförallt.
En påfrestning på min styrka.
Vet inte riktigt vad som händer just nu...och är inte helt säker på om jag hänger med i alltihop på riktigt?
Har gått väldigt upp och ner, väldigt fort. Men just nu känns det bra.
Faktumet att min röst har varit borta hela helgen, har mest varit lite komiskt med tanke på att jag verkligen skulle ha behövt den just nu.
Klarhet
Avslöjanden
Upp till ytan
Känslor
Val
Insikt?
Förståelse?
Lite ledsen, arg kanske, eller besviken?
Samtidigt glad över andra vägval, drömmar, förhoppningar, leenden.
Mycket händer på väldigt kort tid.
Hinner nästan inte med.
Imorgon börjar praktiken igen. Känner mig inte så inställd på det just nu. Min röst är tillbaka, men hes. Om den inte är helt bra imorgon får jag ringa och sjukanmäla mig. Patienterna på avdelningen är ju infektionskänsliga och därför får man ju inte gå dit om man är sjuk. Jag vet ju inte anledningen till varför rösten försvunnit, men går man dit och låter sjuk så lär varken patienterna eller personalen bli glad. Även om det bara är något med stämbanden. Får se imorgon bitti vid 5-tiden, när väckarklockan ringer...
Det visar sig.
Allt visar sig förr eller senare - kallas livet.
Kommentarer
Trackback
