Hemgång - "När man går hem"
Vid detta laget har jag insett att jag borde känna en viss känsla inför dagens blogginlägg. En igenkännande känsla, eller kanske nervositet?
Jag tycks nämligen alltför ofta råka ut för problem i samband med hemgång.
I förrgår var inget undantag!
Vi hade tenta i Humanbiologi 2, dvs farmakologi och läkemedelsberäkning. Har ingen aning om hur det gick faktiskt.. Med tanke på att jag tappat hoppet om att klara den kvällen innan, och just nu inte vet, så är det iaf lite positiva nyheter! Lite småtypiskt att tentan återigen var placerad på en lördag från 13.30 till 18.00. Beror antagligen på att lärarna är så sena med att boka tentaplatser.
Efter tentan var det iaf klassfest hos Jonis :) Skoj!
Det var roligt att så många från klassen kom, en riktig blandning! Är ju tråkigt när samma människor umgås med samma hela tiden, men i lördags umgicks alla med alla! :) Efter Jonis så drog vi till sticky. Några från klassen skulle dit, men dom drog i förväg (trodde jag), så jag och några andra åkte dit i efterhand. När vi kom till sticky så var nästan ingen där? Jag ringde till Malin i klassen för att höra vart de tagit vägen och hon berättade att de hade fastnat i hissen på vägen ner från Jonis lgh. Nio personer i en trång hiss utan fungerande lysen! :S Huvva! I efterhand fick jag höra att de hade suttit där i 1.5 timme innan räddningstjänsten kom!
Jag och några andra från klassen var på sticky, men sen ville jag dra hemåt. Eftersom jag inte hittade de andra så drog jag själv hemåt. Klev på spårvagnen....
...och vaknade med ett ryck en stund senare när spårvagnschauffören väckte mig och sa att vagnen var vid sin slutstation och att jag skulle kliva av!!!
Jösses..
För er som inte har varit i Kungssten, mot havet, så kan jag tala om att det inte är lätt att hitta där bland alla buss- och spårvagnshållplatser kors och tvärs över hela området. Inte i dagsljus och framförallt inte på natten. Jag visste varken höger eller vänster. Hade ingen aning om vilken riktning som var hemåt? En kille som satt och väntade på bussen mot frölunda såg att jag stod där förvirrad och frågade vart jag skulle någonstans? Jag berättade att jag somnat på vagnen och egentligen skulle ha klivit av på Godhemsgatan. Han pekade åt vilken riktning jag skulle gå för att komma till rätt hållplats och jag gick ditåt. Kom till spårvagnshållplatserna men visste inte ens vilken sida jag skulle stå på. Han såg att jag stod fel och hjälpte mig kolla när vagnen skulle gå. 10 minuter senare kom 11:an, jag tackade honom för hjälpen, klev på och kom till slut hem!
Vet inte varför, men är absolut inte första gången det krånglar sig för mig vid hemgång :P Tur att det brukar lösa sig till slut, och tur att det finns vänliga människor som kan hjälpa en!
