Tappat rösten..
Jag pratar mycket.
Jag är en pratsam person och jag behöver prata av mig för att må bra. Just nu känner jag mig väldigt kapad och frustrerad eftersom jag har förlorat min röst sedan igår kväll. Får inte ett ljud ur mig, kan inte uttrycka mig annat än med papper och penna, knapparna på mobilen eller tangentbordet på datorn. Det är inte konstigt att jag nu återigen sitter här och skriver ett blogginlägg och filosoferar över vardagens små dilemmor. Det är mkt tankar som rör sig i huvudet och mkt känslor som kastar en fram och tillbaka. Ibland önskar man att man bara kunde göra något utan konsekvenser, göra precis det man känner för! (Om man nu någonsin kan veta precis vad det är)
Jag känner mig lite orolig över att min röst inte ska komma tillbaka innan praktiken börjar på måndag. Att jag måste sjukanmäla mig :( Det skulle vara riktigt riktigt tråkigt...
Man kan fundera på varför jag sitter här utan röst?
Jag har haft några varningstecken under veckan, att en förkylning kan vara på gång. Dock tar det mkt energi av en att vara på praktik och man kommer oftast hem med en känsla av..trötthet. Man fryser, man är orkeslös. Symtom som är lätt att misstolka som förkylningssymtom.
I onsdags jobbade jag heldag. Klev upp 5 på morgonen, började 6.45 och slutade 16. Det var en hektiskt dag med mkt moment. På eftermiddagen skulle jag följa med en man till operation där hans lungsäck skulle tappas på vätska. Han var jätterädd och nervös och jag gjorde mitt bästa för att prata med honom och lugna honom inför ingreppet. Jag kände att jag var väldigt torr i halsen men fortsatte att prata på för hans skull..
Ingreppet gick bra och han var väldigt tacksam för att jag hade följt med honom och varit ett stöd.
Efter jobbet åkte jag direkt till Wokhouse vid Bergssprängaregatan för att möta upp med HäVSex och de andra asparna. Jag åt sushi för första gången i mitt liv! :) Det var gott, men lite svårt att äta. Efteråt drog vi till Chalmers och pubrundan. Det var någon gång där under kvällen som rösten försvann. Jag blev nog känd som "tjejen utan rösten" i torsdags :P haha
Men det var roligt, det var en trevlig kväll trots att det var lite jobbigt att inte kunna prata. Ofta så kan man ju göra sig förstådd med hjälp av gester. Jag kunde dock ändå inte låta bli att prata fast att jag inte borde ha. Det är ju en sådan påfrestning för stämbanden. Men om man ska prata så är det iaf bättre att prata som vanligt än att viska.
Eftersom det var en vanlig vardag så gick inte spårvagnarna så länge, stannade därför kvar längre och åkte sedan hem med morgonvagnarna. Kom hem, åt lite frukost/kvällsfika och gick och lade mig och sova. Vaknade någongång vid 15 idag.
Idag har rösten varit helt borta. Har inte kunnat säga ett ljud.
Det har varit lite frustrerande och man märker verkligen hur ofta man använder sin röst i vardagen. Jag skulle bl.a. åka iväg till Stigbergstorget för att köpa kebab. Redan vid spårvagnshållplatsen frågade någon mig när vagnen skulle gå, och jag kunde inte svara..bara vifta med handen vid halsen så att dom skulle förstå att jag tappat rösten.
Sen vid pizzerian så skrev jag upp på en lapp vad jag ville ha. Hade ett ärende in till affären också. Därinne frågade en tjej om jag visste var en vara låg, och jag fick återigen försöka förklara med gester. Man tänker inte på alla små frågor man hela tiden stöter på, kassören i kassan som frågar om man vill ha kvittot tex..
Jag håller tummen att rösten är tillbaka imorgon. Jag känner mig iaf inte förkyld men något måste ju ha satt sig och bitit fast på stämbanden.
Nu är jag trött.
Godnatt..
