Valbarbara kurselikursen
Nu står jag vid ett sånt där vägskäl igen...
Ni vet ett sånt där tillfälle när man ska göra ett val som påverkar ens liv, kanske inte jättemycket, men ändå ett antal veckor av ens liv. Ett antal veckor som i sin tur kanske leder till fler veckor, eller som kanske rentav leder till en annan riktning på livet. Det kanske man inte kan tro...men även små vägskäl kan leda till stora vägar!
Vad pratar jag om nu egentligen? Nu sitter ni säkert där alldeles förvirrade igen.
Jo, det är nämligen så att det är dags att välja vilken valbar kurs jag ska läsa de fem sista veckorna denna termin. Det är egentligen ingen BIG DEAL. Men det är ändå en liten deal, som jag så tjusigt försökt att förklara några rader upp i detta inlägg.
Vad väljer jag emellan?
Jo, det finns nämligen fyra olika valbara kurser att välja på. Två av dom går ganska snabbt bort, då den ena handlar om utlandsstudier vilket jag inte känner mig riktigt förberedd för...och den andra innebär att delta i forskningsstudier, vilket inte är riktigt min grej.
De två återstående kurserna är följande:
* Integrativ vård:
Komplementära och alternativa metoder inom vården, med ett nationellt och internationellt perspektiv. I kursen läser man om bl.a. naturläkemedel, kosttillskott och lagar och regler som styr detta. Kursen går igenom användningsområden, utveckling, risker och hälsofrämjande effekter. Kursen innehåller även praktisk tillämpning av mjukmassage, andningsteknik och musikterapi. Intressant eller hur!?
* Komplexa omvårdnadssituationer.
Teoretisk och klinisk fördjupning inom komplexa vårdbehov hos olika patientgrupper och vårdkontext. Kursen innehåller en introduktionsvecka, tre veckors praktik och sedan en examinationsvecka. Praktikplatserna är olika, men det som intresserar mig mest är en praktikplats på akuten eller på en akutvårdsavdelning. Förutom det, finns även platser på hospice, gruppboende, barnklinik, mottagningar och palliativa team.
Jag väljer alltså mellan en teoretisk kurs som intresserar mig mycket, och en praktisk kurs med chansen att få praktikplats på en akutvårdsavdelning. Antal praktikdagar är dock inte så många, 12 st. Det som jag lutar mest åt är faktiskt den teoretiska kursen, samtidigt som jag väldigt gärna vill ta reda på om det är inom akutsjukvård jag vill jobba i framtiden. Jag har sökt sommarjobb på akuten, så den chansen finns också...det får man inte glömma.
Får se vad det blir, har några dagar på mig att bestämma mig. Nu har ni i alla fall fått lite inblick om vad som rör sig i huvudet på mig just nu :P
Ni vet ett sånt där tillfälle när man ska göra ett val som påverkar ens liv, kanske inte jättemycket, men ändå ett antal veckor av ens liv. Ett antal veckor som i sin tur kanske leder till fler veckor, eller som kanske rentav leder till en annan riktning på livet. Det kanske man inte kan tro...men även små vägskäl kan leda till stora vägar!
Vad pratar jag om nu egentligen? Nu sitter ni säkert där alldeles förvirrade igen.
Jo, det är nämligen så att det är dags att välja vilken valbar kurs jag ska läsa de fem sista veckorna denna termin. Det är egentligen ingen BIG DEAL. Men det är ändå en liten deal, som jag så tjusigt försökt att förklara några rader upp i detta inlägg.
Vad väljer jag emellan?
Jo, det finns nämligen fyra olika valbara kurser att välja på. Två av dom går ganska snabbt bort, då den ena handlar om utlandsstudier vilket jag inte känner mig riktigt förberedd för...och den andra innebär att delta i forskningsstudier, vilket inte är riktigt min grej.
De två återstående kurserna är följande:
* Integrativ vård:
Komplementära och alternativa metoder inom vården, med ett nationellt och internationellt perspektiv. I kursen läser man om bl.a. naturläkemedel, kosttillskott och lagar och regler som styr detta. Kursen går igenom användningsområden, utveckling, risker och hälsofrämjande effekter. Kursen innehåller även praktisk tillämpning av mjukmassage, andningsteknik och musikterapi. Intressant eller hur!?
* Komplexa omvårdnadssituationer.
Teoretisk och klinisk fördjupning inom komplexa vårdbehov hos olika patientgrupper och vårdkontext. Kursen innehåller en introduktionsvecka, tre veckors praktik och sedan en examinationsvecka. Praktikplatserna är olika, men det som intresserar mig mest är en praktikplats på akuten eller på en akutvårdsavdelning. Förutom det, finns även platser på hospice, gruppboende, barnklinik, mottagningar och palliativa team.
Jag väljer alltså mellan en teoretisk kurs som intresserar mig mycket, och en praktisk kurs med chansen att få praktikplats på en akutvårdsavdelning. Antal praktikdagar är dock inte så många, 12 st. Det som jag lutar mest åt är faktiskt den teoretiska kursen, samtidigt som jag väldigt gärna vill ta reda på om det är inom akutsjukvård jag vill jobba i framtiden. Jag har sökt sommarjobb på akuten, så den chansen finns också...det får man inte glömma.
Får se vad det blir, har några dagar på mig att bestämma mig. Nu har ni i alla fall fått lite inblick om vad som rör sig i huvudet på mig just nu :P
Språk
Jag älskar språk! Ett av mina största mål i livet är att lära mig nordsamiska. Jag vill föra den samiska kulturen vidare och verka för att samiska ska vara ett levande språk.
Jag såg en dokumentär för ett tag sedan, om en gammal man som var den enda som kunde tala sitt språk. Han hade ingen att tala det med och när han sedan dör, är det språket utdött... Det finns många dialekter inom samiskan, som är så olika varandra att det är som helt olika språk. Det finns dialekter som dött ut, andra som har så få som ca 10 talare. Skillnaden mellan dialekterna kan vara jämförbart med skillnaderna mellan t.ex. svenska och tyska.
Alla samiska språk är klassade som hotade. Samiskan är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige. Det finns mycket att förbättra, t.ex. möjligheterna till modersmålsundervisning, samiska i skolan! Tydligen ska det vara en rättighet, att få undervisning i sitt modersmål. När jag tänker igenom min skolgång, de olika skolorna jag har gått i under mina nio år i grundskolan...kan jag inte för mitt liv ens tänka mig att jag skulle ha kunnat få samisk språkundervisning i skolan. Hur skulle det ha gå till rent praktiskt? Det känns faktiskt lite tråkigt att inte ha vetat om dessa rättigheter. Det hade varit mycket intressant att se rektorns reaktion när jag krävt undervisning i nordsamiska. Jag kanske hade fått en lärobok, men någon lärare hade varit rätt omöjligt.
Min största svårighet när det gäller att lära mig nordsamiska, är att pappa kan tala språket flytande, men han kan inte skriva eller läsa språket speciellt bra. För att jag ska kunna lära mig ett språk underlättar det väldigt mycket om jag kan se orden framför mig.
När det gäller lagen om rätt till barn- och äldreomsorg på det egna språket, har det tidigare bara gällt 4 kommuner i norra Sverige, men gäller nu 17 kommuner, även inom det sydsamiska området. Dock bor många samer i andra delar av Sverige, som inte omfattas av dessa kommuner...vilket är tråkigt.
Vi får se vad som händer, men att lära mig samiska är som sagt ett väldigt viktigt mål för mig, något som ligger mig varmt om hjärtat.
Ett annat mål jag har, är att lära mig räkna till tio på så många språk som möjligt :) hihi
Dessa språk kan jag i nuläget:
* Svenska
* Norska
* Danska
* Finska
* Nordsamiska
* Tyska
* Österrikiska
* Engelska
* Spanska
* Franska
* Japanska
* Vietnamesiska
* Tamilska
* Bosniska
Funderar på om jag har glömt nåt språk? :P
Hojta väldigt gärna till om DU kan hjälpa mig att lära mig räkna till 10 på fler språk!! :D
Jag såg en dokumentär för ett tag sedan, om en gammal man som var den enda som kunde tala sitt språk. Han hade ingen att tala det med och när han sedan dör, är det språket utdött... Det finns många dialekter inom samiskan, som är så olika varandra att det är som helt olika språk. Det finns dialekter som dött ut, andra som har så få som ca 10 talare. Skillnaden mellan dialekterna kan vara jämförbart med skillnaderna mellan t.ex. svenska och tyska.
Alla samiska språk är klassade som hotade. Samiskan är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige. Det finns mycket att förbättra, t.ex. möjligheterna till modersmålsundervisning, samiska i skolan! Tydligen ska det vara en rättighet, att få undervisning i sitt modersmål. När jag tänker igenom min skolgång, de olika skolorna jag har gått i under mina nio år i grundskolan...kan jag inte för mitt liv ens tänka mig att jag skulle ha kunnat få samisk språkundervisning i skolan. Hur skulle det ha gå till rent praktiskt? Det känns faktiskt lite tråkigt att inte ha vetat om dessa rättigheter. Det hade varit mycket intressant att se rektorns reaktion när jag krävt undervisning i nordsamiska. Jag kanske hade fått en lärobok, men någon lärare hade varit rätt omöjligt.
Min största svårighet när det gäller att lära mig nordsamiska, är att pappa kan tala språket flytande, men han kan inte skriva eller läsa språket speciellt bra. För att jag ska kunna lära mig ett språk underlättar det väldigt mycket om jag kan se orden framför mig.
När det gäller lagen om rätt till barn- och äldreomsorg på det egna språket, har det tidigare bara gällt 4 kommuner i norra Sverige, men gäller nu 17 kommuner, även inom det sydsamiska området. Dock bor många samer i andra delar av Sverige, som inte omfattas av dessa kommuner...vilket är tråkigt.
Vi får se vad som händer, men att lära mig samiska är som sagt ett väldigt viktigt mål för mig, något som ligger mig varmt om hjärtat.
Ett annat mål jag har, är att lära mig räkna till tio på så många språk som möjligt :) hihi
Dessa språk kan jag i nuläget:
* Svenska
* Norska
* Danska
* Finska
* Nordsamiska
* Tyska
* Österrikiska
* Engelska
* Spanska
* Franska
* Japanska
* Vietnamesiska
* Tamilska
* Bosniska
Funderar på om jag har glömt nåt språk? :P
Hojta väldigt gärna till om DU kan hjälpa mig att lära mig räkna till 10 på fler språk!! :D
Sammanfattning
Efter nästan tre hela dagar med endast frukt i olika former, avslutade jag min fruktfasta. På kvällen den tredje dagen fick det bli stekt kycklingfilé med ugnsrostade rotfrukter, vitlökssås och sallad. MUMS! MUMS!
För att sammanfatta mina fruktdagar så kan jag säga att dom har varit lite blandade. Jag var lite stolt över att jag fixade fastan så pass bra som jag gjorde! Självklart kom det tillfällen då man undrade vad man sysslade med egentligen, eller tillfällen när man blev lite extra sugen på något gott...och drömde om vanlig mat :P
Det gjorde ju inte saken bättre att ha en nyinköpt kokbok liggandes inom räckhåll, fylld med saftiga och lockande recept. En bok fylld av framtid!! :)
Det tillfället då jag tvivlade som mest på hela grejen var när jag vägde mig och såg att jag hade gått ner i vikt, vilket inte gjorde mig speciellt glad. Jag visste ju att risken fanns då man framför allt brukar förlora vätska när man fastar. Det är väldigt viktigt att dricka mycket vätska under fasteperioden, något som jag slarvade med. Jag bet ihop, med tanken på att jag säkerligen skulle gå upp i vikt igen då jag började käka vanlig mat igen! I efterhand har jag funderat på att prova någon typ av detox istället, då man äter viss typ av fast föda men undviker t.ex. spannmål och animaliska produkter. Jag vet inte. Jag är ju egentligen lite tveksam till sånt där, men samtidigt lite nyfiken och envis nog att genomgå lite "plågeri" om det leder till ökat välmående och grundar för en piggare vardag :)
Jag har försökt att fundera på om jag har förändrats på något sätt efter fastan, om jag t.ex. blivit piggare? Svaret är att jag inte vet. Jag och min pojkvän har försökt att gå upp tidigare på morgonen och lägga oss tidigare på kvällen. Jag tror att jag är piggare på morgonen, men det kan likaväl bero på att min pojkvän har blivit sjukt morgonpigg och liksom "drar med mig upp" på morgonen, att jag "följer med i svängen". Hehe :) Jag känner ändå att jag fortfarande är lite trött och seg, framför allt de dagar då jag är ensam hemma hela dagen och inte gör någonting. Då stannar kugghjulen upp och det behövs rejält med olja (energi) innan min kropp rör på sig frivilligt. Haha! Nej...fast så seg är jag inte, nu överdriver jag tror jag! Rastlös blir jag dock. Igår var jag helt galet rastlös och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville precis ALLT, samtidigt ville jag inte börja med någonting...
Jag bara önskade med hela mitt hjärta att tiden skulle hoppa till 1 april, för då kommer Selina att vara en mycket lycklig Selina :D DÅ blir det ÄNTLIGEN inflytt på riktigt! Wiiiiiiiiiiiieeeeeeee (Hoppas jag, såvida inte bygget blir försenat förstås!) Jag vet att det är dumt att måla upp ett slags drömscenario om hur underbart bra det kommer att bli då, men jag kan ju inte låta bli. Jag vet ju hur fantastiskt mycket som kommer bli enklare och bättre då. Att slippa alla spårvagnsresor hit och dit, avsaknad av sina saker eller om man har glömt något på "fel" ställe. Det kommer helt enkelt vara en av de bästa dagarna i mitt liv tror jag...wow hihi! <3
För att sammanfatta mina fruktdagar så kan jag säga att dom har varit lite blandade. Jag var lite stolt över att jag fixade fastan så pass bra som jag gjorde! Självklart kom det tillfällen då man undrade vad man sysslade med egentligen, eller tillfällen när man blev lite extra sugen på något gott...och drömde om vanlig mat :P
Det gjorde ju inte saken bättre att ha en nyinköpt kokbok liggandes inom räckhåll, fylld med saftiga och lockande recept. En bok fylld av framtid!! :)
Det tillfället då jag tvivlade som mest på hela grejen var när jag vägde mig och såg att jag hade gått ner i vikt, vilket inte gjorde mig speciellt glad. Jag visste ju att risken fanns då man framför allt brukar förlora vätska när man fastar. Det är väldigt viktigt att dricka mycket vätska under fasteperioden, något som jag slarvade med. Jag bet ihop, med tanken på att jag säkerligen skulle gå upp i vikt igen då jag började käka vanlig mat igen! I efterhand har jag funderat på att prova någon typ av detox istället, då man äter viss typ av fast föda men undviker t.ex. spannmål och animaliska produkter. Jag vet inte. Jag är ju egentligen lite tveksam till sånt där, men samtidigt lite nyfiken och envis nog att genomgå lite "plågeri" om det leder till ökat välmående och grundar för en piggare vardag :)
Jag har försökt att fundera på om jag har förändrats på något sätt efter fastan, om jag t.ex. blivit piggare? Svaret är att jag inte vet. Jag och min pojkvän har försökt att gå upp tidigare på morgonen och lägga oss tidigare på kvällen. Jag tror att jag är piggare på morgonen, men det kan likaväl bero på att min pojkvän har blivit sjukt morgonpigg och liksom "drar med mig upp" på morgonen, att jag "följer med i svängen". Hehe :) Jag känner ändå att jag fortfarande är lite trött och seg, framför allt de dagar då jag är ensam hemma hela dagen och inte gör någonting. Då stannar kugghjulen upp och det behövs rejält med olja (energi) innan min kropp rör på sig frivilligt. Haha! Nej...fast så seg är jag inte, nu överdriver jag tror jag! Rastlös blir jag dock. Igår var jag helt galet rastlös och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville precis ALLT, samtidigt ville jag inte börja med någonting...
Jag bara önskade med hela mitt hjärta att tiden skulle hoppa till 1 april, för då kommer Selina att vara en mycket lycklig Selina :D DÅ blir det ÄNTLIGEN inflytt på riktigt! Wiiiiiiiiiiiieeeeeeee (Hoppas jag, såvida inte bygget blir försenat förstås!) Jag vet att det är dumt att måla upp ett slags drömscenario om hur underbart bra det kommer att bli då, men jag kan ju inte låta bli. Jag vet ju hur fantastiskt mycket som kommer bli enklare och bättre då. Att slippa alla spårvagnsresor hit och dit, avsaknad av sina saker eller om man har glömt något på "fel" ställe. Det kommer helt enkelt vara en av de bästa dagarna i mitt liv tror jag...wow hihi! <3
Frukt!
Alla vet väl att jag gillar frukt, det har jag alltid sagt! För er som hänger med från början av denna blogg står det beskrivet om min fruktfilosofi, som jag tyvärr måste erkänna att jag är dålig på att upplysa folk om. Min revolutionerande fruktfilosofi...vad hände med den egentligen?! Haha :P
Ska jag vara helt ärlig så var det inte det jag främst tänkte berätta om i detta inlägg. Den stora nyheten är nämligen att jag har bestämt mig för att fruktfasta i tre dagar. Från början tänkte jag att jag bara skulle försöka i två dagar men nu känner jag mig jättepeppad på att verkligen fixa tre dagar med endast frukt. Detta är för att rena kroppen från gifter och inte anstränga t.ex. lever och galla med att smälta massa fett och protein.
Min inspirationskälla är min pojkvän som har provat fasta med först frukt, sedan grönsaksjuice och nu äter han frukt igen för att trappa upp. Så vi fruktfastar tillsammans nu i tre dagar. Känns rätt skönt med honom som stöd måste jag säga! :) Ska bli spännande att se mina reaktioner under detta försök till att fasta :) Det värsta som skulle kunna hända är väl att jag går ner i vikt, mår dåligt och bestämmer mig för att avbryta proceduren. Får se helt enkelt! Lovar att uppdatera mer om hur det går!
Nu har snart första dagen gått!
Mår bättre än väntat tror jag...hoppas att det håller i sig ;)
Ska jag vara helt ärlig så var det inte det jag främst tänkte berätta om i detta inlägg. Den stora nyheten är nämligen att jag har bestämt mig för att fruktfasta i tre dagar. Från början tänkte jag att jag bara skulle försöka i två dagar men nu känner jag mig jättepeppad på att verkligen fixa tre dagar med endast frukt. Detta är för att rena kroppen från gifter och inte anstränga t.ex. lever och galla med att smälta massa fett och protein.
Min inspirationskälla är min pojkvän som har provat fasta med först frukt, sedan grönsaksjuice och nu äter han frukt igen för att trappa upp. Så vi fruktfastar tillsammans nu i tre dagar. Känns rätt skönt med honom som stöd måste jag säga! :) Ska bli spännande att se mina reaktioner under detta försök till att fasta :) Det värsta som skulle kunna hända är väl att jag går ner i vikt, mår dåligt och bestämmer mig för att avbryta proceduren. Får se helt enkelt! Lovar att uppdatera mer om hur det går!
Nu har snart första dagen gått!
Mår bättre än väntat tror jag...hoppas att det håller i sig ;)
Ny design! :)
Nu har jag äntligen fixat designen på min blogg! Bort med konstiga ramar, plottrig header-text och en profilbild som sticker ut en bit över kanten på sidofliken...!
SKÖNT! :D
Jag satt halva kvällen igår och arbetade med detta. Kan avslöja att det inte var så enkelt fixat som man kan tro och inte heller helt utan svordomar och frustrerande fnys under arbetet. Det konstiga var att det inte var XHTML- och CSS-kodtexten som krånglade mest, det var bildprogrammet photoshop. Min plan var att göra en fin header, alltså "rubrik-överdelen" på bloggen, på photoshop. Jag började med att skriva mitt blogg-namn med ett stilrent typsnitt som jag hittade. Sedan skulle jag ändra bakgrundsfärgen till samma färg som ramen runt bloggen. Färgkoden hittade jag och klickade glatt in "byt bakgrundsfärg" till den nya färgen, men hur jag än klickade...och dubbelklickade, och hur mycket jag än sökte igenom hela photoshop med min alltmer frustrerade blick, gick det nämligen inte att byta bakgrundsfärg. En så otroligt basal grej som att byta en bakgrund! Jag kände mig lurad, kass, förd bakom ljuset av photoshops lömska planer att dumförklara mig totalt. Till slut fixade det sig, då jag öppnade ett nytt dokument och ändrade redan i valet av storlek etc, att jag ville ha en bakgrundsfärg. Då minsann ändrade sig allting automatiskt till den färgen jag ville ha. Jag andades ut och beslutade mig för att låta bli att lägga till någon ytterligare design-detalj på headern. Nu var det nog!
Efter ännu mer frustration över att inte få bort ett litet svart streck som envist låg kvar på bloggen och retades där jag inte ville ha det, klippte jag och klistrade i kodmallen på jakt efter boven i dramat. Det visade sig att jag bara behövde andas lite, observera lite och lugnt tänka till, så hittade jag problemet och designen var klar!
Härligt med nyskapande. Tycker ni inte?
SKÖNT! :D
Jag satt halva kvällen igår och arbetade med detta. Kan avslöja att det inte var så enkelt fixat som man kan tro och inte heller helt utan svordomar och frustrerande fnys under arbetet. Det konstiga var att det inte var XHTML- och CSS-kodtexten som krånglade mest, det var bildprogrammet photoshop. Min plan var att göra en fin header, alltså "rubrik-överdelen" på bloggen, på photoshop. Jag började med att skriva mitt blogg-namn med ett stilrent typsnitt som jag hittade. Sedan skulle jag ändra bakgrundsfärgen till samma färg som ramen runt bloggen. Färgkoden hittade jag och klickade glatt in "byt bakgrundsfärg" till den nya färgen, men hur jag än klickade...och dubbelklickade, och hur mycket jag än sökte igenom hela photoshop med min alltmer frustrerade blick, gick det nämligen inte att byta bakgrundsfärg. En så otroligt basal grej som att byta en bakgrund! Jag kände mig lurad, kass, förd bakom ljuset av photoshops lömska planer att dumförklara mig totalt. Till slut fixade det sig, då jag öppnade ett nytt dokument och ändrade redan i valet av storlek etc, att jag ville ha en bakgrundsfärg. Då minsann ändrade sig allting automatiskt till den färgen jag ville ha. Jag andades ut och beslutade mig för att låta bli att lägga till någon ytterligare design-detalj på headern. Nu var det nog!
Efter ännu mer frustration över att inte få bort ett litet svart streck som envist låg kvar på bloggen och retades där jag inte ville ha det, klippte jag och klistrade i kodmallen på jakt efter boven i dramat. Det visade sig att jag bara behövde andas lite, observera lite och lugnt tänka till, så hittade jag problemet och designen var klar!
Härligt med nyskapande. Tycker ni inte?
Nystart!
Jag är så otroligt motiverad till en nystart. En början på ett nytt och bättre liv, precis som jag vill ha det! Jag har tänkt ganska länge att jag skulle vilja ha mer energi kvar efter vardagens bestyr och skolans stress. Jag har även länge tänkt att jag vill börja träna hyfsat regelbundet och äta lite nyttigare. För att inte halka under för högt uppsatta mål så låter jag mina planer vara relativt ospecifika och milda. Inte alltför konkreta, det skulle bli för avancerat och för svårt att uppnå. Det största problemet är att jag tänker för mycket och agerar för lite. Gymkortets giltiga dagar tickar fram i takt med klockan och jag kommer ingenstans. Men nu jädrans!
Märker på mig själv att jag lovar mycket, men när det väl kommer till kritan så svider det liite för mycket att avstå från den där lilla godisbiten i affären, framför allt när jag handlar med tom mage. Begäret efter den där chokladkakan med sin glänsande förpackning och tandförstörande innehåll. Vill ha! Vill ha! Vet egentligen inte ens varför? Det är gott! Ja, men jag njuter nog minst lika mycket av en fruktsallad!
Nej...jag får nog en gång för alla ge det ett ordentligt försök, att låta bli att köpa de där lockande små sockerbomberna som driver mig och min tandläkare till vansinne varje gång jag är där på besök. Tänka på vikten? Nej det är verkligen inte aktuellt. Skulle jag tänka på vikten skulle ni kanske se mig smälla i mig endast kakor och bakverk till frukost, lunch och middag. Skulle vara tacksam för några extra kilo faktiskt, men måste säga att jag hellre ser lite ökning av muskelvikt på min taniga armar och ben :P Men inte till överdrift. Lite lagom sådär :D hihi. Lagom är ett bra ord! Tack Sverige! Det känns faktiskt lite bakvänt och fel att vara mycket mindre tränad än i gymnasiet. Man ska väl inte backa i sin fysiska aktivitet? Man ska ju försöka förbättra sig så långt och så länge man kan!
Jag vet inte. Jag vill väl må bra helt enkelt. Så bra som jag kan må. Varför ställa till det för sig själv egentligen? Att hålla sig i form står ändå på listan över förebyggande åtgärder gällande de flesta av de sjukdomar jag hittills läst om i utbildningen till sjuksköterska. Jag ska ju jobba med att hjälpa andra människor. Jag vill inte själv hamna i vårdkedjan som patient, i alla fall inte pga de dåliga val som man gjort tidigare. Nej. Det är nog dags att välja lite...göra lite bra och nyttiga val.
Kroppen säger mycket. Men det är upp till var och en att lyssna.
Det får avsluta dagens inlägg.
Märker på mig själv att jag lovar mycket, men när det väl kommer till kritan så svider det liite för mycket att avstå från den där lilla godisbiten i affären, framför allt när jag handlar med tom mage. Begäret efter den där chokladkakan med sin glänsande förpackning och tandförstörande innehåll. Vill ha! Vill ha! Vet egentligen inte ens varför? Det är gott! Ja, men jag njuter nog minst lika mycket av en fruktsallad!
Nej...jag får nog en gång för alla ge det ett ordentligt försök, att låta bli att köpa de där lockande små sockerbomberna som driver mig och min tandläkare till vansinne varje gång jag är där på besök. Tänka på vikten? Nej det är verkligen inte aktuellt. Skulle jag tänka på vikten skulle ni kanske se mig smälla i mig endast kakor och bakverk till frukost, lunch och middag. Skulle vara tacksam för några extra kilo faktiskt, men måste säga att jag hellre ser lite ökning av muskelvikt på min taniga armar och ben :P Men inte till överdrift. Lite lagom sådär :D hihi. Lagom är ett bra ord! Tack Sverige! Det känns faktiskt lite bakvänt och fel att vara mycket mindre tränad än i gymnasiet. Man ska väl inte backa i sin fysiska aktivitet? Man ska ju försöka förbättra sig så långt och så länge man kan!
Jag vet inte. Jag vill väl må bra helt enkelt. Så bra som jag kan må. Varför ställa till det för sig själv egentligen? Att hålla sig i form står ändå på listan över förebyggande åtgärder gällande de flesta av de sjukdomar jag hittills läst om i utbildningen till sjuksköterska. Jag ska ju jobba med att hjälpa andra människor. Jag vill inte själv hamna i vårdkedjan som patient, i alla fall inte pga de dåliga val som man gjort tidigare. Nej. Det är nog dags att välja lite...göra lite bra och nyttiga val.
Kroppen säger mycket. Men det är upp till var och en att lyssna.
Det får avsluta dagens inlägg.
En annan värld
Jag har kommit på hur mycket jag har saknat att läsa böcker. I samband med att min grupp skulle skriva vårt arbete inom palliativ vård (vård i livets slutskede), så lånade jag en bok om barn och döden. Den heter "Döden är livsviktig", skriven av Elisabeth Kübbler-Ross. Författaren är en läkare som har jobbat med döende barn i många år. Hennes berättelse kring olika patienter hon mött är så oerhört gripande. Boken har verkligen fått mig att inse hur ofta man underskattar barn. De är oftast mycket mer medvetna om omgivningen och vad som pågår, än vad man tror. De har en annan slags förståelse som inte handlar om ord och text. En förståelse som kan uttryckas i symboliskt språk som t.ex. teckningar.
Det står mycket om syskonen till de sjuka barnen. De glöms ofta bort. Det står även mycket om föräldrar som inte pratar med sina barn om vad som händer, om döden och döendet. Jag fastnade mycket vid en text som handlade om barn som förlorar en anhörig, vikten av att låta barn delta i processen:
"Man ska inte skydda sina barn, inte försöka beskydda dem, för det går ändå inte. Det enda man åstadkommer då är att man skyddar sig själv, samtidigt som man tar ifrån sina barn ett tillfälle att få växa och förbereda sig för livet."
Det är en text som jag tycker stämmer väldigt bra, egentligen både för barn som för vuxna. Det är genom livets små hinder som man utvecklas mot en större förståelse och ett djupare perspektiv. Jag tycker sånt är mycket spännande! Jag vill själv sträva mot att trotsa mina rädslor och våga satsa på magkänslan. Jag älskar äventyr! Samtidigt vet jag att det inte alltid är helt lätt och att vissa hinder är svårare än andra.
Det får mig att tänka på ett annat exempel i boken, om en flicka som låg döende i cancer. Hon hade alltid varit en mycket duktig elev i skolan och hennes dröm var att bli lärare. Läkaren frågade henne: "Ibland händer det att din lärare delar ut en väldigt svår uppgift. Ger hon uppgiften till alla elever, sina sämsta elever, eller kanske till de bästa?" Flickan lyste upp och svarade stolt att hennes lärare bara delar ut det till de absolut bästa i klassen. Läkaren sa då: "Gud är också en lärare. Tror du att han gav dig en svår uppgift eller en uppgift som han hade kunnat ge till vilket barn som helst i klassen?" Flickan tittade på sig själv där hon låg alldeles utmärglad och blek. Hon sa, med mycket eftertanke och lycka i rösten: "Jag tror inte att Gud hade kunnat ge en svårare uppgift till något enda barn"
Jag känner att jag har lärt mig så himla mycket om vård i livets slutskede, av att läsa denna bok. Mer än vad jag lärt mig under terminen. Det säger förstås en del om föreläsingar och inlämningar. Men mitt budskap är:
LÄS MER BÖCKER! :)
Det står mycket om syskonen till de sjuka barnen. De glöms ofta bort. Det står även mycket om föräldrar som inte pratar med sina barn om vad som händer, om döden och döendet. Jag fastnade mycket vid en text som handlade om barn som förlorar en anhörig, vikten av att låta barn delta i processen:
"Man ska inte skydda sina barn, inte försöka beskydda dem, för det går ändå inte. Det enda man åstadkommer då är att man skyddar sig själv, samtidigt som man tar ifrån sina barn ett tillfälle att få växa och förbereda sig för livet."
Det är en text som jag tycker stämmer väldigt bra, egentligen både för barn som för vuxna. Det är genom livets små hinder som man utvecklas mot en större förståelse och ett djupare perspektiv. Jag tycker sånt är mycket spännande! Jag vill själv sträva mot att trotsa mina rädslor och våga satsa på magkänslan. Jag älskar äventyr! Samtidigt vet jag att det inte alltid är helt lätt och att vissa hinder är svårare än andra.
Det får mig att tänka på ett annat exempel i boken, om en flicka som låg döende i cancer. Hon hade alltid varit en mycket duktig elev i skolan och hennes dröm var att bli lärare. Läkaren frågade henne: "Ibland händer det att din lärare delar ut en väldigt svår uppgift. Ger hon uppgiften till alla elever, sina sämsta elever, eller kanske till de bästa?" Flickan lyste upp och svarade stolt att hennes lärare bara delar ut det till de absolut bästa i klassen. Läkaren sa då: "Gud är också en lärare. Tror du att han gav dig en svår uppgift eller en uppgift som han hade kunnat ge till vilket barn som helst i klassen?" Flickan tittade på sig själv där hon låg alldeles utmärglad och blek. Hon sa, med mycket eftertanke och lycka i rösten: "Jag tror inte att Gud hade kunnat ge en svårare uppgift till något enda barn"
Jag känner att jag har lärt mig så himla mycket om vård i livets slutskede, av att läsa denna bok. Mer än vad jag lärt mig under terminen. Det säger förstås en del om föreläsingar och inlämningar. Men mitt budskap är:
LÄS MER BÖCKER! :)
