Tankar

Såg att jag inte skrivit något om Turkiet-resan ännu, men får bli en annan gång då jag har annat på hjärtat just nu :) Resan var underbar kan jag iaf påpeka!

Sitter här i vår mysiga soffa med datorn i knät. Den senaste halvtimmen har mina granskande ögon vandrat fram och tillbaka, läsandes en artikel om "Snoezelen-vård", den sista studien som är kvar att granska innan vi har gått igenom alla 19 studier till C-uppsatsen. Dock får vi lov att söka fler artiklar då vi valt bort många pga bristande kvalitet eller relevans. Tankarna vandrar ständigt iväg till framtiden och jag drömmer om en färdig uppsats och en kommande praktik. That's it. Vad som händer sedan har jag ingen aning om och kan inte heller förutspå...bara fundera?

Mina trötta ögon och bortflugna tankar drog min uppmärksamhet bort från plugget och hit. Tror inte att jag är typen som går in på sin blogg och skriver bara för att, men ibland får jag den där lilla känslan av längtan efter att skriva några rader. Det är verkligen många tankar som virrar runt i huvudet, som en agressiv mygga när man släckt lampan på kvällen. Jag tänker på jobbiga saker, spännande saker, roliga saker, fundersamma saker...ja, väldigt många saker helt enkelt. Det roliga är att jag aldrig någon gång har gått in på bloggen och vetat i förväg vad jag skulle skriva. Har alltid nåt att säga ändå verkar det som :P Något krafs som ligger och kittlar eller gnager och som längtar efter att fly från mitt huvud till de tomma raderna i blogg-inlägget.

Var på pyssel-junta igår och började förberedelserna inför stickandet av ett par angoraulls-vantar :) Lite pinsamt dock att det tagit några år från att min mamma spann ullhärvorna till mig, till att jag väl kommit för att börja använda dem! Upptagen kvinna? Är jag, nej, inte jag? Konstigt kan man tycka, känns inte som att jag har sådär jättemycket för mig. Kan absolut inte förklara hur dagarna flyr så fort, kanske beror på ett himla bra flyt i livet? Det flyter på så himla bra måste jag ändå säga, så bra att dagarna flyter iväg utan att jag märker det själv uppenbarligen. Men så är det väl för alla säkert, oavsett sysselsättningsgrad förmodligen. Man anpassar väl sig till mängden sysslor man generellt sett har att göra, åså springer dagarna iväg och vi försöker förgäves springa ikapp.

Mindfulness kanske vore nåt ändå? Här och nu, det verkar ju himla bra. Kroppsligt är vi ju faktiskt ingen annanstans, det är ju bara tankarna som sticker iväg så fort chansen finns...gäller att skaffa lite pli på dom lömska jäklarna! :) hehe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0