Trötthet
Känner mig helt slut och trött efter dessa två dagar. Jobbat kväll-dag och fick ingen bra start på jobbpasset igår. Fick en väldigt rörig rapport på svensk-norska och kände att jag inte riktigt kunde greppa vad som var nytt kring patienten och vad som var gammalt, eller för den delen riktigt vad jag skulle göra eller var jag skulle börja någonstans. Min handledare var tvungen att sitta ett tag på "skåpet", alltså bevaka alla telemetrier/skåp med hjärtövervakning för att ingen annan på plats hade utbildning i det och sjuksköterskan som skulle sitta där under kvällen skulle inte komma förren efter 16. En annan tjej stöttade upp hos min patient och mig men hon var tvungen att gå och hjälpa en annan kollega efter fem minuter så kände mig faktiskt lite ensam och handledarlös och det hjälpte inte att sskan som hade varit där på dagen irrade runt privatklädd hos mig och patienten och slängde ur sig massa direktiv om saker hon tyckte jag skulle göra nu på direkten. Jag kände att jag behövde skapa en egen bild av situationen och agera utifrån den men just då var allt extremt rörigt och vad vet jag om precis vad som ska/borde göras egentligen? Saker låg huller om buller i rummet, sladdar, kablar och mediciner överallt. Patienten var inte helt stabil, hade sepsis (blodförgiftning) och behövde täta observationer. Inga av målen som läkaren hade satt upp på morgonen stämde med vad som skedde just nu. Sskan som hade varit där på dagen var alldeles hispig trots att hon förmodligen jobbat som IVA-ssk i många år och gav mig intrycket av att precis allt var akut och pratade om ev behov av noradrenalin etc. Jag tog alla relevanta kontroller på patienten och gick sedan till skåpet för att prata med min "riktiga" handledare som var ganska lugn, hon räknade lite på vätskebalansen och sa att läget ändå är ok just nu, men att vi får ha koll. Jag sa att jag inte kände mig trygg med situationen att inte ha någon handledare på plats och att jag tyckte att allt kändes lite rörigt efter rapporten. Jag vet inte hur rutinerna ser ut kring sepsis-patienter, men kan förstås agera så gott jag kan men vill inte missa något viktigt. Hon höll med och bad också om ursäkt för detta.
Efter ett tag fick min handledare avlösning och vi gick igenom situationen och städade upp på rummet. Kändes mycket bättre efter detta. Dock var det inte ett helt lätt patientfall, vilket ledde till en del diskussioner/resonemang under kvällen mellan oss och kontakter med olika läkare. Dagen efter hade vi hand om samma patient, och diskussionerna fortsatte. Vi fick använda våra huvuden kan man säga, dvs inte ett dugg konstigt att tröttheten känns lite överhängande såhär fredag eftermiddag. Jag har iaf lärt mig helt galet mycket under dessa dagar. Övat på att lyssna på lungor, tränat på att koppla ihop rubens blåsa och det häftigaste: hanterat en artärnål och tagit prover ur den, iihh så spännande! Men nu...efterlängtad helg! :D
Kommentarer
Trackback
