Filosofselina - Ute på promenad i vardagens icke-galna värld...

Vart är världen påväg?

Det går inte en dag utan att jag förvånas över saker som händer i min omgivning, eller "långt" borta.
Vårt jordklot är så litet, så himla litet! Vi lever här, massa apliknande varelser med märkeskläder, skitiga kläder, eller inga kläder alls...

Ibland är allt så orättvist att jag blir riktigt arg, jag vill att vi gör något, jag vill göra nåt!
Tidningarna skriver om våldtäkter, det genetiskt framtagna barnet vars uppgift är att hjälpa sitt döende syskon, krig och svält...och isbjörnar som drunknar.
Känslan: varför finns vi?, dyker upp då och då.

"Jag vill inte leva på jorden om 200 år."

Miljön förstörs, med en rasande fart.
Vi verkar aldrig kunna låta bli att kriga, döda oskyldiga och "skyldiga" människor.
Vi leker Gud, flyttar på gränserna.
Vi går mot en väldigt obehaglig framtid, som antagligen kommer vara fullt normal när tiden väl har kommit tid.

Men jag vet inte om jag vill att "normal" ska innebära svält, torka, översvämningar och andra naturkatastrofer...epidemier, överfyllda sjukhus, överbefolkning eller massdöd. Ett antal atombomber och hela jordens befolkning är ett minne blott, för dem som lyckats att fly till andra planeter.

Vi klarar inte av att förvalta denna jord, frågan är om vi människor någonsin skulle kunna bo i ett paradis utan att förstöra allt fint och värdefullt runt omkring oss.

Det sägs att man ska leva i nuet.
"Lev livet som om det inte kommer någon morgondag."

Jag tycker hellre att vi ska leva för en bättre morgondag, hålla oss friska, stanna upp och tänka efter, sluta vara så sjukligt egoistiska (om vi någonsin kommer kunna det).

Jag har ONT I MAGEN.

Det kanske är för mkt skit i världen, för att vi ska orka med att börja i en ände.
Jag vill göra något, vad ska jag göra??
Vad ska vi göra?
"Skänka pengar till välgörenhet." hmm...alltså öka klyftorna mellan de rika och de fattiga? För vem tror ni får pengarna som skänks?

Jag kanske bara ska resonera lite mer som de flesta andra: äsch det är inte vi som får ta skiten!
På så sätt slipper jag engagera mig i en värld som vi har tappat hoppet om att ändra på.
Eller?