Tankar..
Känns skönt att vara tillbaka i bloggskrivandet, jag mår bra av att prata av mig lite och filosofera över saker och ting som jag tänker på.
Igår satt jag och Sofia, en av mina medboende i huset, och pratade om hur liten man faktiskt är i denna oerhört stora värld. Vad kan lilla jag ha för betydelse, mitt lilla liv här, mina upplevelser, motgångar och medgångar.
Vi kom också fram till att det inte är någon mening med att se med ett för stort perspektiv, vi lever ju i detta nu...i denna värld, på denna jord.
Tänk istället vad mycket vi faktiskt kan påverka. Vi kan med bara några ord, förändra någons liv, förändra någons vardag. Bara att finnas till, leva, påverkar många fler människor än man tror.
Jag tror att den största anledningen till att människor inte vill vakna upp på morgonen, vill avsluta sitt liv, är för att de inte hittar någon mening med att leva. Vi behöver något eller någon att kämpa för. Att den psykiska ohälsan är ganska stor i den rika delen av världen, kan mycket väl bero på att vi inte behöver kämpa för dagen, att överleva. Vi får så oerhört mkt serverat och vi jämför oss med varandra istället. Vi mår bra av att veta att det finns dom som har det sämre...tragiskt men sant. Det ger känslan: "jag har det kanske inte så dåligt i alla fall..?"
Brist på kärlek, brist på drömmar, brist på något att kämpa för.
Har du tänkt på hur många människor du påverkar på en vanlig dag? Ett leende till någon du möter, ett hej till någon du känner, en vänlig gest, din närvaro...
Det kanske inte finns någon anledning till att vi finns, vi kanske bara föds, lever och dör?
Men jag vill då åtminstone göra vad jag kan för att mitt liv ska betyda något för någon. Jag vill vara med och påverka, jag vill hjälpa människor att leva ett bra liv trots olika hinder, finnas där för någon som behöver det.
Det är sånt som ger mig en glad känsla inombords och ger livet någon slags mening.
Ju svårare hinder man möter, desto mer kämparglöd och styrka behövs det för att ta sig förbi det.
Jag beundrar alla er som inte ger upp.
Igår satt jag och Sofia, en av mina medboende i huset, och pratade om hur liten man faktiskt är i denna oerhört stora värld. Vad kan lilla jag ha för betydelse, mitt lilla liv här, mina upplevelser, motgångar och medgångar.
Vi kom också fram till att det inte är någon mening med att se med ett för stort perspektiv, vi lever ju i detta nu...i denna värld, på denna jord.
Tänk istället vad mycket vi faktiskt kan påverka. Vi kan med bara några ord, förändra någons liv, förändra någons vardag. Bara att finnas till, leva, påverkar många fler människor än man tror.
Jag tror att den största anledningen till att människor inte vill vakna upp på morgonen, vill avsluta sitt liv, är för att de inte hittar någon mening med att leva. Vi behöver något eller någon att kämpa för. Att den psykiska ohälsan är ganska stor i den rika delen av världen, kan mycket väl bero på att vi inte behöver kämpa för dagen, att överleva. Vi får så oerhört mkt serverat och vi jämför oss med varandra istället. Vi mår bra av att veta att det finns dom som har det sämre...tragiskt men sant. Det ger känslan: "jag har det kanske inte så dåligt i alla fall..?"
Brist på kärlek, brist på drömmar, brist på något att kämpa för.
Har du tänkt på hur många människor du påverkar på en vanlig dag? Ett leende till någon du möter, ett hej till någon du känner, en vänlig gest, din närvaro...
Det kanske inte finns någon anledning till att vi finns, vi kanske bara föds, lever och dör?
Men jag vill då åtminstone göra vad jag kan för att mitt liv ska betyda något för någon. Jag vill vara med och påverka, jag vill hjälpa människor att leva ett bra liv trots olika hinder, finnas där för någon som behöver det.
Det är sånt som ger mig en glad känsla inombords och ger livet någon slags mening.
Ju svårare hinder man möter, desto mer kämparglöd och styrka behövs det för att ta sig förbi det.
Jag beundrar alla er som inte ger upp.
Kommentarer
Trackback
