Trötthet
Bankbesök
Spänning
<3
omtänksam och snäll.
Noggrann och ordentlig,
vet hur hon vill ha det
in i det sista.
Värme, kärlek och leendet man minns.
Raka vägen in i hjärtat.
Vila i frid du fina människa.
Omgiven av de vackraste blommorna, de ljuvaste sångerna
och människor som minns.
<3
Måndag
Skönt med helg!
En efterlängtad fredag
Rutiner och mat
Är hemma i lägenheten och donar lite bland flyttkaoset. Inte haft någon energi alls till att ens titta på flyttkartongerna efter jobbet. Anser dock att det är precis så det får lov att vara med tanke på all press ett nytt jobb innebär. Idag ska jag jobba kvällspass för första ggn, följt av ett dagpass imorgon.
Dag 7.30-15.30
Kväll 15-22.30
Natt 22-08
Blir alltså verkligen att bara komma hem efter jobbet, sova direkt och sen upp och jobba igen. Tur att lägenheten inte ligger mer än ca 500 m från Lovisenberg, extremt lyxigt! :D
Arbetspassen/vakten börjar med en gemensam snabb genomgång av vilka patienter som är inneliggande och vem som ska ha hand om vem. Det fördelas också ut:
* Ansvar; typ teamledare, vanligtvis mellanchefen på dagtid.
* Stanscalling; springer på hjärtlarm
* Skåpvakt; tar emot samtal samt sitter stationerad framför alla MIO:s, akutmottagningens och alla avdelningars telemetri och skåp-övervak för att ha kontinuerlig koll ifall någon blir dålig. Den som har ansvar för patienten ska självklart också ha koll, men skåpvakten har en överblick och brukar ringa till vederbörande avd om något ser konstigt ut.
Sedan går varje sjuksköterska (finns inga undersköterskor på MIO) till respektive patient (1-2 patienter var) och får en mer utförlig rapport från den sjuksköterska som har haft hand om patienten vakten innan.
Läkarvisitt (rond) är kl 9 på dagarna och inga läkemedel (förutom t.ex antibiotika som ska ges särskilda tider) ges förren efter ronden. Så på morgonen innan ronden är det alltså frukost och stell (morgonomvårdnad).
I Norge äter man oftast bara tre ggr om dygnet, varav endast en varm måltid. Det kommer alltså upp matlådor med varm mat vid ca 13 och patienterna äter maten när de vill. I övrigt serveras färdigbredda mackor övriga tider på dygnet. På dagpassen brukar personalen bara äta mackor, sallad eller liknande till lunch för att sedan äta den varma middagen efter att de slutat. På kvällspassen äter de alltså ofta en varm måltid enl min handledare. Själv har jag haft med mig matlådor att värma varje gång, och tyckte väl att det var lite märkligt att det inte fanns micro i personalrummet utan bara i köket där patientmaten hanteras. Funderade också på om kollegorna aldrig äter “riktig mat” haha, innan jag fick det förklarat. Jag kan faktiskt köpa tanken att inte äta allför maffig mat på jobbet, för man blir ju trött efteråt! Är dock lite tveksam på om jag inte ändå vill äta en stadig lunch hehe ;)
En tumlare till hjärna
På Lovisenberg används journalsystemet DIPS, det enda systemet för hantering av patienter och deras journaler, SKÖNT! Slipper därmed kryssa runt bland tusen olika system som på Sahlgrenska. Dock har jag nu istället övervakningskurvor och medicinlistor i pappersform, relativt avancerade sådana dessutom.
Idag har jag för första gången dokumenterat i DIPS. Insåg snabbt att bokstäverna ä och ö inte finns på norska tangentbord utan istället ø och æ. Alla ord med dessa bokstäver i blev alltså automatiskt “norskliknande” fast då oftast felstavade och inkorrekta norska ord. Kändes jättedumt, som om jag försökte låtsas att kunna norska. Måste vara bättre att istället försöka skriva rätt norska ord direkt? Finns förstås möjlighet att kopiera och klistra in ä och ö varje gång, eller ev använda något snabbkommando men det blir ju ineffektivt!
Pratade med min handledare om detta, och hon tyckte absolut att jag kunde skriva på norska blandat med svenska. Tydligen gjorde flera så. Känner ändå, vad tusan jag är ju i Norge så då är det väl bättre att försöka mig på språket ordentligt! Märkte till min stora förvåning hur många ord och stavningar jag redan hade snappat upp! Jag skrev dagens dokumentation med mer norska ord än svenska. Galet! Jag insåg också att jag automatiskt använde mig av vissa norska ord för att lättare förklara mig för någon kollega eller patient. Detta är alltså efter TRE dagar på jobbet. Hur ser det ut efter några månader? :) Min handledare läste igenom dokumentationen och tyckte att det såg jättebra ut. Jag som hade förberett mig mentalt på ett antal skrattanfall från hennes sida, över min (i mina ögon) skrattretande konstiga text.
Idag hade jag också en kollega från Danmark, men det var BETYDLIGT mycket värre. Jag förstod uppskattningsvis en fjärdedel av vad hon sa och då oftast med några sekunders fördröjning. Jag fick först bearbeta orden i någon sekund i den förvirrade tumlare som numera är min hjärna. Detta resulterade förstås i att jag stod tyst, log och hummade, medan min handledare pratade med kollegan. Tänk när jag inte har min handledare som kan stå bredvid och förstå precis allt och svara adekvat haha! Jag måste se ut som en idiot, alternativt verka suuperblyg! :D
Min handledare hade idag ansvar för “stanscallingen”, sökaren som larmar när någon behöver ögonblicklig hjälp (t.ex vid hjärtstopp). Tillsammans med anestesiläkare, medicinläkare, anestesi-ssk och ssk från akutmottagningen springer de till vederbörande avdelning för att agera. Vi gick igenom utrustningen. För att få ha det ansvaret ska man vara erfaren och gå en särskild A-HLR-kurs där man själv ska kunna analysera hjärtrytmen för att veta om man ska defibrillera eller inte. Känner verkligen att jag måste läsa på om alla akutläkemedel etc! En del i inskolningen är att läsa på om intensivvård, anatomi-fysiologi etc, vilket jag tycker är toppen! Jag kommer heller inte att få göra allt direkt utan succesivt inskolas i olika svårighetsgrader, känns tryggt.
Frågade personalen lite om vad man gör om man har det väldigt lugnt, i väntan på nya patienter etc. De sa då att avdelningarna brukar ringa för att be om hjälp med komplicerade medicinska åtgärder t.ex, att man då kan gå upp och hjälpa dem. Idag var jag med och assisterade anestesiläkaren med en CVK-inläggning. Patienten kom från en avdelning ner till MIO för att göra ingreppet. Även om det inte är världens häftigaste sak så gav det mig en stor insikt, jag står nu på andra sidan. Den sidan man ber om hjälp ifrån :O Hur ska jag kunna bära den manteln? Jag har kollegor som jobbat flera år inom intensivvård. Men de säger alla att det är okej att fråga, ok att vara ny! Men kan ni förstå hur spännande allt är :D Jag VILL ju lära mig massa nytt, utvecklas! Men kanske är galen som både flyttar utomlands OCH börjar jobba inom intensivvård med “bara” 2,5 år som allmän-ssk i bagaget, samtidigt? YEAH!
Intryck!
Med sömndruckna ögon har jag transporterat mig från soffan till datorn. Jag behövde verkligen en stunds vila efter dagen. Det tar kraft att vara ny. Konstig känsla också. Jag har jobbat i 2,5 år som sjuksköterska men nu är jag i ett nytt land, på ett nytt sjukhus och dessutom på en arbetsplats där de allra mest sjuka medicinpatienterna vårdas. Jag är ny, novis, oerfaren men ändå fullproppad av andra tidigare erfarenheter att jämföra med. Får ofta frågan om var jag har varit tidigare och känner stor stolthet att berätta om Avd 132 och den breda kunskapsbas det gett ändå. Men pirrade allt till i kroppen att höra ord som artärnål, NIV, high-flow, respirator och annat som jag kommer att få lära mig succesivt. Wow vad mycket jag kommer att lära mig!! Den allra mest avancerade sjukvården med tillhörande tekniska prylar. Det som gör mig mest nervös av allt är ändå språket! Norska är ju på så många sätt väldigt likt svenskan, med det dumma är nästan just det, att det är så likt! För tänk om jag tror att jag förstår, men i själva verket är jag helt ute och cyklar? Kommit på mig själv med att ibland utöva lite pepp-talk för mig själv: “Men Selina, tänk på att många svenska sjuksköterskor innan dig har varit här och jobbat. Har de klarat det så kommer du att klara det!” - Ja, klart att jag kommer! Det måste gå helt enkelt!
Verkar iaf vara bra stämning bland personalen och det gör mig GLAD! För är inte det nästan viktigast av allt? Min handledare verkar jättego och ganska lätt att förstå (tack och lov!). Cheferna lunchade samtidigt som oss och satt och skojade och skrattade tillsammans med personalen, pratade om bra serier att titta på etc. Känns som om personalen har en bra relation med cheferna! Lunchrummet, förråd, skölj etc delas med personalen på akutmottagningen och de verkar också goa. Känner på mig att detta kommer att bli jättebra!
Hur gick dagen då?
Jo, det började med storrapport inne i lunchrummet. Jag välkomnades och fick ett papper med vilka patienter som låg på MIO (medisinsk intensiv og overvåkning). En sjuksköterska rapporterade basalt angående patienterna men herregud vad svårt det var att hänga med! Sjukdomar och åkommor har andra namn och förkortningar, siffror sägs på ett helt annat sätt (mer som tyska tror jag). Min handledare hade inte kommit ännu så kände mig lite lost när hon hade räknat upp vilken patient vi skulle ha hand om (förstod alltså inte vilken siffra på rumsnr hon sa haha) men märkte det förstås när vi kom ut och skulle ta enskild rapport av natt-sskan. Då kom min handledare också och denna rapport gick tusen ggr bättre att förstå! Dagen var sedan extremt lugn. Vår enda patienten var uppegående. Till frukost fanns färdiga mackor från köket. Morgonmediciner delas nästan alltid ut först efter ronden. Patienten förflyttades till en avdelning innan lunch, efter det hade vi ingen mer patienten utan gick igenom lite saker och läste kompendier etc. Ändå är huvudet helt överansträngt! Men…alla intryck Selina! :)
Några lite förvirrande lärdomar från de första dagarna, om jag inte förstått helt fel förstås:
AF i Norge är inte andningsfrekvens, utan atrieflimmer (förmaksflimmer)
RF = respirasjonsfrekvens (andningsfrekvens)
Kreft = cancer
Hodepine = huvudvärk
Hjerneslag = stroke
Yr = svimmel
Vil = kommer
Husker = minns
Trenger = behöver
Vakt = arbetspass
Sengepost = avdelning
Rus och avhengighet = alkohol- och beroendeproblematik
Hur man stavar norska? Lägg till ett e efter vanliga ord, funkar tror jag ;) haha!
Blir en tidig kväll hoppas jag, måste få ordentlig sömn inför morgondagen! Kanske ska laga lite köttdeig först = köttfärs haha! Over and out!
Selina - Sykepleier
Första dagen på nya jobbet idag!
Spöregnade imorse och trots att jag klev upp nästan 1,5 h innan jag behövde gå till jobbet så hade jag stressigt och svårt att hinna med att komma iväg i tid! Anlände vid Lovisenberg lite stressad, nervös och fuktig i min regnjacka. Gick in genom dörren till akuttseksjonen och funderade på hur jag skulle bära mig åt, vart jag skulle gå först. Gick till cheferna och mötte två lite frågande ansikten. Det blev någon millisekund av tystnad innan jag sa: hej jag ska börja jobba här idag. Då log de och utbrast: hei hei Selina velkommen velkommen, och presenterade sig. Bakom dem satt chefen jag hade varit på intervju hos, och hälsade välkommen. Min första dag skulle bli mest administrativ. Det första vi gjorde var att ordna passerkort och därmed också att fotografera mig. Det gick extremt snabbt, hann inte ens blinka innan mitt kort skrev ut ur maskinen, med en tomatfärgad Selina på bild :P Hade uppskattat att se bilden innan det var klart haha. Efter en rundtur på sykehuset bland trappor och hissar här och där kände jag mig förvirrad. Hur kan ett litet sjukhus vara så lätt att tappa bort sig i? Jag fick träffa några av mina nya kollegor, min handledare skulle dock inte börja förren imorgon. “Mellanchefen” som hjälpte mig under dagen ordnade med en plastficka full av papper som jag skulle läsa.
När det var dags för lunch gick vi till “kantine”, inte fattat förren nu att det betyder matsal. Trodde de menade att vi skulle till kantinerna, behållarna för mat haha! Väl där plockade vi ihop varsin sallad och gick till kassan. Jag hamnade lite efter de andra i kön och blev jätteosäker på om jag skulle ta bestick och glas och sånt där eller om vi skulle äta någon annanstans? Jag chansade, värre att stå där utan. Salladen skulle man sedan ställa på en våg, för priset var i hg. Billigt ändå, min sallad kostade bara 45 kr. Jaha, visade sig förstås att vi skulle gå tillbaka till avdelningen för att äta. Frågade dem angående besticken och glaset men de sa att det inte gjorde något att ta med sig det till avdelningen. Kände mig ändå lite dum! Lunchen var trevlig. Det var god stämning bland alla. Var lite svårt att förstå norskan när de pratade med varandra, men gjorde mitt bästa för att hänga med. En av sykepleierna frågade vart jag hade jobbat innan, så berättade om Sahlgrenska i Göteborg och hon utbrister “jaha, är du svensk??” Hon trodde att jag bara hade en annorlunda norsk dialekt hahaha! Kanske fick godkänt i att själv vara lättförstådd iaf då? ;)
Efter lunch hade jag fått inlogg till datorn och genomförde webb-baserade kurser i brandinstruktioner, IT och journalsystemet. Blev lite segt efter ett tag och kände mig rätt trött i huvudet. Men klarade iaf kurserna galant. Fick också reda på att Lovisenberg har avtal hos flera gym i stan, att anställda får träna till rabatterat pris. Nice! Ser faktiskt fram emot att börja landa lite i stan och hitta en vardag där träning också är inkluderat regelbundet. Gissar dock att den där landningen lär dröja ett tag. Herregud jag ska börja jobba på medisinsk intensiv och overvåkning! Ser iaf fram emot morgondagen då jobbet börjar lite mer på riktigt. Håller alla mina tummar att min handledare är lätt att förstå, annars blir det tuffa 6 veckors inskolning!
PS. Har idag fått mitt norska personnummer. It´s really on, yeah!
Sommartåg, getingar och nytt jobb
Den sista semesterhelgen spenderades i Dalarna. Händelserikt! Hann med kel med kattungarna och att hälsa på familjen. Lekt datorreparatör utan framgång, avskyr Linux! Cyklat, gått barfota i gräset, kört bil, ätit gott, badat i Siljan och varit på akuten i Mora med en dåligt mående mamma som nu mår bättre. Har haft sommar ändå, mer sommar än vad en stad har att erbjuda enligt min mening!
Nu då? Påväg tillbaka till Oslo. Bil till Borlänge, sedan nästan 7 h tågresa. Efter en hel del träsmak i rumpan och lite ömmande ländrygg såg jag faktiskt fram emot det lite längre bytet i Kil, men kändes mindre roligt när jag och ryggsäcken blev jagade av getingar inne på stationen. Lade ifrån mig ryggsäcken med min efterlängtade smörgås i, och tittade på när getingarna kröp runt och gosade på den hudvarma ryggsäcken. När nästa tåg skulle gå fick jag med stor möda bort dem med hjälp av en tidning och ihärdigt skakande. Måste ha sett dum ut alltså, hoppas att de andra på stationen såg att det var riktiga getingar jag försökte vifta bort (och inte en psykiskt instabil tjej)! Sitter nu på sista tågsträckan och har fortfarande en timme kvar på resan. Varmt, kvavt. Två fönster är öppna men luften blåser inte åt mitt håll. Kupén full med folk. En barnfamilj, en alkis och en hel massa ungdomar är mina närmaste sällskap. Passerat Norgegränsen och nu därmed också avkapat internet och istället en lockande möjlighet till dyr telefonräkning. Isolering.
Imorgon är det 11 augusti och start på en ny episod i mitt liv. Jag är bra på det där med nya episoder ändå! Mitt nya jobb börjar, och jag lovar att uppdatera om hur det går! Det blir fem inskolningsdagar i rad denna veckan, och C är samtidigt borta på bootcamp. Lite ensamt och isolerat alltså, men samtidigt extremt spännande och roligt!!
Får se om det blir någon sömn inatt? Waaaaah!